GÅNGMAMMOR MED BARN C

Konstverk av Issa

Inledning av Gunilla Madegård

GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE  BROTT - o TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE

MMMM

Med text av:

 

1) ERLING LARSSON. jurist

2) NEA MELLBERG, forskare i sociologi

3) REBECCA LAGH, advokat

4) JOHANNA PARIKKA ALTENSTEDTS, journalist, jur kand i juridik, fd socialnämndsordförande

5) EVA DIESSEN, jur kand i juridik / NCK

 

***********************************************************

I ) INLEDNING 

I A ) Domarkåren: ”Vi känner inte igen din verklightsbeskrivning".

I B) Verklighetsförnekelse eller funktionell dumhet eller vad?

I C ) Ingen förändring sen 2000-talets början »

 

II) CITAT AV JURISTEN ERLING LARSSON

 

III ) CITAT AV SOCIOLOGEN NEA MELLBERG

III A ) De måste lämna sitt barn till en pedofil »

III B ) Vårdnadslagen är mammornas moment 22

III C ) Myt: att kvinnor ljuger

III D ) Sju punkter: Därför fungerar inte den nya vårdnadslagen

 

IV ) ETFER SEPARATIONEN SLÅR EFTERVÅLDET TILL 

 

IV ) INTERVJU I SR P1 MED ADVOKAT REBECCA LAGH

IV a ) Fenomenet "eftervåld" är inte okänt, utan identifierat och kartlagt  i Linnea Brunos avhandling:

OFRIDSTID Fäders våld, staten och den separerande familjen. Linnéa Bruno Doktorand i sociologi

 

V ) JUR KAND JOHANNA PARIKKA ALTENSTEDTS FÖRELÄSNING OM JURIDISKT VÅLD - (24 augusti 2020)»

V A ) juridiskt våld en variant av eftervåldets multipla former

V B ) Olaglig diagnossättning i socialtjänstens regi

V C ) Krav på förmåga / vilja till samarbete där förutsättningar för det saknas

V D ) Myndighetsutövning i strid med artikel 3,4,6,8 och 13 i EKMR

V E ) MODERNA HÄXPROCESSER I STATLIG / RÄTTSLIG REGI

V F ) PA(S)-KONCEPTETS  FUNKTION - ATT LEGITIMERA HÄXPROCESSER

 

VI ) JUR KAND EVA DIESSEN, citat ur Roks broschyr: Våld och vårdnad, 2019, sidan 52 under rubriken:

VI a ) VÅRDNADSTVIST GER BEVISHANDIKAPP I BROTTMÅLET

VI a) FÖRSONLIGHET MOT VÅLDSAMMA MÄN

 

************************************************************************************

I ) INLEDNING:

I a ) DOMARKÅREN: "VI KÄNNER INTE IGEN DIN BESKRIVNING."

För två år sedan gjorde jag ett utskick till landets tingsrätter med förfrågan om det rent vetenskapliga underlaget till beslut om överflytt av vårdnaden till fäder grundat på bedömningen att mammor skulle ha gjort sig skyldiga till föräldraalienation och / eller umgängessabotage, som uppenbarligen tas på rutinmässiga grunder. istället för att se till de specifika omständigheterna i det enskilda  fallet eller till barnets bästa.

Deras svar tyder på att de antingen inte förstått frågorna och / eller låtsas vara ovetande om och / eller att inte känna igen den verklighet som jag redogjorde för i mitt utskick.

Detta till trots av att den betecknas av just de rutiner som de erfarna juristerna på denna hemsida och forskarna prof. Nea Mellberg och  jur kand Eva Diesen uppger - att det råder en  presumtion på gemensam vårdnad som inte, enligt lag, tar hänsyn till misstanke om de berörda barnens utsatthet för våld och / eller sexuella övergrepp, utan tvingar dem till umgänge och / eller boende / vårdnad hos fäder, som de entydigt tagit avstånd ifrån och / eller uppvisar stor rädsla inför, i de flesta av de fall där det gjorts en överflytt av vårdnaden till den misstänkta förövaren, med följden att deras umgänge med den skyddande föräldern upphör för gott, eller inskränks till ett minimum av några timmar varannan vecka med kontaktperson. (Se särskilt J Parikka Altenstedts redogörelse under V !)

Detta perspektiv har dessutom kunnat bekräftas i c:a 4-5 rapporter som utkommit i år 2022 och har bekräftats av FN / GREVIO, varav några redovisas på denna hemsida:

FYRA SAMSTÄMMIGA RAPPORTER 

I a ) VERKLIGHETSFÖRNEKELSE, FUNKTIONELL DUMHET - ELLER VAD?

Samma kommentar fick jag höra av den anställda på SR P1 som först ställde sig villig att ta sig an och göra ett reportage om de fall som jag granskat och JO-anmält, men som  liksom alltid brukar bli fallet, drog sig ur när det väl kom till kritan. Efter många och långa samtal fick jag till slut veta att hon hade många bekantar inom domarkåren, som hade uppgett att de inte alls kunde känna igen sig i mina beskrivningar. (Sic!)

I c )  INGEN FÖRÄNDRING SEN 2000-talets BÖRJAN »

Eva Diessen påvisar i sin text (5)  hur man i  HD-fallen kan se en tendens att rätten övervärderar umgängessabotage och undervärderar våld, dvs att papporna gynnas. Här finns exempelvis fallet från 2000 där HD menar att man ska bortse från den rädsla kvinnan hyser inför det strypgrepp (med åtal) för dråpförsök och dom för misshandel av henne som skedde för 1,5 år sedan. Medan man i ett annat från 2006, tar mannens rädsla som ett argument för ensam vårdnad när våldsutövaren är en kvinna. Och  i en praxisgenomgång av hovrättens domar var tendensen att bortse från våld och misstankar om övergrepp ganska tydlig i början av 2000-talet.

Samma verklighetsbeskrivning har det sedan ständigt återkommande rapporterats om i medierna under hela 2000-talet och bekräftats i ett 10-tal forskningsrapporter som mest tycks hamna i byrålådorna  (om de inte istället fullständigt massakreras av okunniga amatörer i Dokument inifrån). Och ett flertal väl förtrogna advokater ger uttryck för samstämmiga rapporter i poddar, artiklar och intervjuer i mediernas reportage.

Därför finns ingen anledning att tvivla på att den beskrivning som juristen Erling Larsson här framför i ett kommentarsfält under Maria Robsahms debattartikel om ytterligare ett fall som dömts utifrån den märkliga principen att den våldsutövande pappan ges enskild vårdnad om de två söner han misshandlat (med dom och fängelsestraff för misshandeln av den ena) och den skyddande mamman, morfar och mormor stängs ute ur deras liv:

 

II) CITAT AV JURISTEN ERLING LARSSON

Erling Larsson "Ja inte vet hon mycket om juridik och ännu mindre om vårdnadstvister. Detta var ingen konstig dom. Mannen gjorde en tabbe och exet satsade på att vinna barnen från honom. Hon skulle bara veta hur många tungt kriminella, knarkare osv. som har fått vårdnaden om barn. Det är inget fel på denna dom och påståenden om att barnen inte vill träffa pappa möter man i minst 50% av alla vårdnadsärenden. Frågar man barnet varför så har de inget vettigt skäl utan det är en fråga om otillbörlig påverkan från den andre föräldern och människorna runt henne. Så detta är en storm i ett vattenglas. Däremot är de flesta vårdnadsutredningar usla och rättssäkerheten är näst intill noll."

I UK och USA har under de senaste två - tre årtiondena vuxit fram ett brett forskningsfält kring ämnet Domestic Violence (DV)  där en mer specifikt artikulerad begreppsbildning gett verktyg åt juridiken att formulera mer distinkt avgränsade brottsrubriceringar och brottsrekvisit, för att kunna identifiera och lagföra den typ av brott som här i Sverige togs fasta på i den Kvinnofrids-lagstiftning som genomfördes med Kvinnofridssreformen 1998 i avsikten att ge kvinnor och barn rättsligt beskydd mot såväl våld i hemmet som det slags psykologiska, fysiska, materiella, ekonomiska och juridiska våld som Linnéa Bruno kartlagt i sin avhandling Postseparationell ofrid och i form av sexuella trakasserier på allmän - eller arbetsplats.

I Kvinnofridsreformen från 1998 lyftes den typ av DV upp som inte uteslutande begränsas till enstaka och i tid från varandra isolerade incidenter av fysiskt våld utan inbegriper ett kontinuum av olika typer av våldsutövning under längre tid, och som i den amerikanska våldsforskaren Michael P Johnsons getts en egen  specifikt avgränsad  kategori. nämligen Intimate Terrorist Violence by Coercive Control

III ) FORSKAREN  NEA MELLBERG

Artikel av Kerstin Weigl och Christina Larsson i Aftonbladet, 5 juni 2003:

III a ) DE MÅSTE LÄMNA SITT BARN - TILL EN PEDOFIL

Ännu en rapport från 2003. Inte mycket som har förändrats sedan dess. Så man kan undra hur många årtionden till det ska ta innan BK kommer att implementeras i svensk rättsutövpning. Särskilt när inte ens FB har gjort det hitintills lika litet som SoL.

III b ) Vårdnadslagen är mammornas moment 22

Ett barn blir utsatt för sexuella övergrepp.

Polisanmälan läggs ner i brist på bevis - liksom i minst 80 procent av alla fall i dag.

Som mamma måste du lämna ditt barn till dess förövare - annars riskerar du att förlora vårdnaden om ditt barn.

Det är mammornas moment 22.

I avhandlingen "När det overkliga blir verklighet" har Nea Mellberg, sociolog vid Umeå universitet intervjuat 13 kvinnor som alla har barn som utsatts för sexuella övergrepp. Så här beskriver hon situationen för mammor vars barn är små när upptäckten görs:

Straffas om de skyddar barnet

 

Citat av Nea Mellberg

- Det är en lång process innan mammorna kommer till den punkt då det inte finns någon annan förklaring till det som barnen berättat än att barnets pappa, deras man eller exman har utsatt barnen för övergrepp. Under tiden kan misstankarna ha polisanmälts av socialtjänsten, men utan att det lett till åtal, då bevis saknas. När det inte blir åtal ska pappan ha umgänge. Och precis när övergreppen blivit verklighet för mammorna ska de göras overkliga igen.

Av samhället misstänkliggörs mammorna, enligt Nea Mellberg:

De bestraffas om de vill skydda sina barn genom att hindra umgänge.

Samtidigt ges de ett stort ansvar för att skydda sina barn så att det inte upprepas, och får råd att dokumentera nya skador eller barnens berättelser.

- Samhället tvingar mammorna att förmedla sveket. Å ena sidan måste de göra sina barn tillräckligt trygga för att våga åka till pappan, samtidigt förväntas hon få sitt barn att vara trygg i att berätta om något mer händer - utan att skrämma barnet.

- De måste bekräfta sitt barn och tro på det, och samtidigt göra riskerna overkliga för barnet.

 

III c ) Myt: att kvinnor ljuger

Hon menar att problemet har att göra med kunskapsbrister om barn och övergrepp i rättsystemet. Dessutom påverkas hanteringen av myter som blivit sanningar. Som att mammor ljuger i samband med vårdnadstvister. Och att vårdnadstvisten kommer först och anmälningar om övergrepp sedan, medan det oftast handlar om att vårdnadstvisten är en följd av övergreppsmisstankarna.

  • Det är enklare att avfärda mamman än att ta alla de problem som det innebär att skydda barnet.

III d ) Sju punkter: Därför fungerar inte den nya vårdnadslagen

1 Sociala myndigheter och rätten blandar ihop brottmålet och vårdnadsfrågan. Ett vårdnadsutredning ska utreda och tillgodose ett barns behov - inte avgöra om det är bevisat att ett övergrepp har skett.

2 En förälder som misstänker att ett barn är utsatt för övergrepp kan vid gemensam vårdnad inte på egen hand ge tillstånd till att barnet får tillgång till vare sig behandling eller utredning på en barnpsykologisk mottagning. Det innebär i praktiken att en förövare kan hindra sitt offer från att få behandling/utredning.

3 Om polisens förundersökning inletts och lagts ner på grund av att brott inte kan styrkas anser domstolen att de i vårdnadstvisten inte ska utsätta barnet och den anklagade föräldern för fler påfrestningar - och någon mer utredning om vad barnet varit utsatt för görs därför inte.

4 Kompetenta utredningar om vad barn varit utsatta för sexuella övergrepp görs sällan på grund av resursbrist hos barnpsykiatrin. I stället för en åtta-veckorsutredning görs bara några timmars observation - men ges samma bevisvärde.

5 Riskbedömningar av förövaren görs i stort sett aldrig.

6 Enligt förarbeten till föräldrabalken måste "konkreta omständigheter" tala för att barnet kan fara illa under umgänget för att samhället ska ingripa till skydd för barnet. Men då inga ordentliga utredningar görs kan inte "konkreta omständigheter" komma fram.

7 Förälder som påstår att barnet berättat om sexuella övergrepp från den andra föräldern och som skyddar barnet från umgänge löper en stor risk att förlora vårdnaden.

Tänk dig att du utsätts för ett sexuellt övergrepp. Tänk att du regelbundet måste träffa din förövare ensam, eller att du tvingas bo med din förövare. Det är verklighet för många barn i Sverige i dag som utsätts för sexuella övergrepp av en av sina föräldrar. Aftonbladet granskar hur den nya vårdnadslagen drabbar barnet - och den förälder som försöker skydda sitt barn. I dag: mammornas moment 22.

Artikelserie av Kerstin Weigl och Christina Larsson i Aftonbladet

 

IV ) EFTER SEPARATIONEN SLÅR EFTERVÅLDET TILL 

Intervju i SR P1 med advokat Rebeca Lagh

I kölvattnet av #meetoo har det öppnats upp som en dammlucka för en strid ström av röster i sociala medier som tidigare tystats ner, men som blir alltmer artikulerad, vari hundratals om inte tusentals föräldrar vittnar om att de och deras barn pga att de efter separationen från män som är förövare drabbats av en totalt ohållbar situation, då det våld de utsatt för under samlevnaden inte upphör efter separationen utan tvärtom tom kan trappas upp och innehålla allt från hot, förföljelser, trakasserier, elektronisk kontroll av telefon - och internettrafik, kameraövervakning, gaslighting, ekonomiskt och materiellt våld, förtalskampanjer bland personalen på barnens dagis och skola, personliga nätverk, vänner och hos släktingar etc etc.

Mammorna har själva funnit ett talande begrepp för denna typ av ofrid, vars existens dessutom finns kartlagd i flera olika forskningsrapporter, nämligen "eftervåldet"

I SR P1:s reportage Kritik mot långa utredningstider vid relationsvåld som sändes i juni 2019, ges en bild av hur en våldsutsatt kvinna, kallad Linnea, drabbats av ett sådant eftervåld.

Sen hon blivit gravt misshandlad och utkastad ur sitt hem och tvingad att skriva under ett kontrakt där hon avstår från sina rättigheter till parets gemensamma fastighet, har hon i över ett år tvingats bo på annan hemlig ort, med skyddad identitet. Hennes sambo bor samtidigt kvar i den bostad som hon betalade hela handpenningen för.

Linnea är fortfarande tvungen att betala för sin del av räntor och amorteringar på lånen och driftkostnaderna för huset. Hon driver idag en process för att få till en bodelning för att kunna sälja huset. Någon ekonomisk hjälp till detta får hon inte, eftersom försäkringsbolaget inte täcker processer för personer som bor i samma hushåll. Linnea måste alltså betala före dubbla bostäder och samtidigt med det rättegångskostnader

Det är så mycket som inte fungerar som det ska i polisens verksamhet och av det som framkommer i reportaget tycks det snarare utgöra en kultur- än en resursfråga. Det är också vad den f.d polisen Agneta Dejemyr understryker i en  intervju, som tidigare arbetat med just anmälningar och utredningar av brott i när relation

Linneas advokat Rebecca Lagh konstaterar:

- Det är ett mönster man ser hos de här männen. De sitter kvar i bostaden, det är dom som har tillgång till pengarna och kvinnorna tvingas fly, byta stad och ge upp allting, sina vänner, sina ägodelar och kanske också djur som de har kvar, och därefter ska de ha de här processerna kring andra saker, kring barn, kring bostad. Och så kanske man inte har råd att driva processer kring det utan tvingas ge upp. Så det blir också ett ekonomiskt våld kring det här som är väldigt vanligt.

- Jag tycker att mannen ska tvingas ur boendet och att kvinnan kan få vara kvar med det skydd hon behöver. Varför inte sätta en fotboja på honom och skydda honom.

Man kan lätt föreställa sig hur mycket svårare situationen hade varit om Linnéa även hade haft barn och pappan dessutom hade utnyttjat det underläge han själv försatt henne i, för att använda dem i "konflikten" och ta rättsapparaten i bruk för att hålla henne på konstant halster att ta barnen i från henne.

Det är emellertid exakt det läge som ett otal mammor tycks befinna sig i och som rapporteras om i de 16 enkätsvaren  i vårt faktamaterial, som anomymiserats för att inte pappornas och barnens identitet ska röjas i offentligheten.

Dessa mammor tvingas nämligen konstant vara på sin vakt, så att inte deras expartners som har full kontroll över dem överallt, även i slutna grupper på Facebook, anmäler dem för förtal, eller att de ska få det emot sig i nästa förhandling att de har "fel inställning" till pappan och därmed också att "påverka" barnen i icke önskvärd riktning.

Det är en fullt ut befogad farhåga då det vid ett flertal tillfällen straffat sig med rättsliga sanktioner att kvinnor / mammor vittnat om sin svåra belägenhet i sociala medier eller vänt sig till vänner, släktingar och bekantar för att få hjälp, när den lagstadgade de har rätt att erhålla från samhällets uteblir.

Man kan därför räkna med att det finns långt många fler än det 90-tal röster som vittnar öppet om sina erfarenheter i vårt upprop, nu undertecknat  900 namnunderskrifter, som även de känner igen sig i detta utsatta läge. Inte minst av den anledningen att deras verklighet är så osynliggjort att de flesta som inte själva är drabbade, lever i villfarelsen att det är enbart mammor som i ett eller annat avseende misskött sitt föräldraskap som mister vårdnaden om sina barn.

Fenomenet "eftervåld" är inte okänt, utan identifierat och kartlagt  i Linnea Brunos avhandling:

OFRIDSTID Fäders våld, staten och den separerande familjen. Linnéa Bruno Doktorand i sociologi

"Genom att manipulera myndigheter och använda sin ekonomiska makt kan en våldsam pappa fortsätta ofreda mamman och barnet även om de har lämnat honom. För en man med hög social status och ett svenskklingande namn är övertaget ännu större. Det visar Linnéa Bruno i en ny avhandling."

Mannens förtryck fortsätter – även om kvinnan gör slut 2016

Ofriden tar inte slut när kvinnor lämnar männen som slår

V ) JUR KAND JOHANNA PARIKKA ALTENSTEDTS FÖRELÄSNING OM JURIDISKT VÅLD - (24 augusti 2020)»

 

Johanna Parikka Altenstedt (JPA) som utöver att hon är journalist, även på senare tid skaffat sig en fil mag i juridik, föreläser i sina poddar om hur illa ställt det ser ut med svensk rättstillämpning av lagen i vårdnadsärenden, och refererar bl a inledningsvis till Ekots nyhetsrapportering i augusti 2020 i vilken det framgick att domstolarna inte fullföljer uppgiften enligt ex officio att göra utredningar och  riskbedömningar, när de dömer barn till umgänge eller tom till vårdnad och boende hos föräldrar som varit hotfulla och under lång tid kontinuerligt misshandlat barn och tom kommit med dödshot. Sådana beteenden till trots, bedöms föräldrar som lämpliga, vilket är  skandal. Ändå är det känt sen länge att så är fallet.

 

V a ) JURIDISKT VÅLD - EN VARIANT AV EFTERVÅLD»

JPA har arbetat med att utveckla konceptet ”juridiskt våld”, som är det som används när föräldrar medvetet, i syfte att skada, utnyttjar de kryphål som finns i lagen  och i den praxis vari domstolar blint utgår ifrån uppgifterna från socialtjänsten, även om de ibland utgörs av två helt motstridiga versioner, beroende på om de kommer från socialjouren som har underlag på att det förekommit hot och våld, eller från familjerätten som har målsättningen att stötta och bortser från det.

Det juridiska våldet möjliggörs genom att domstolar inte fullföljer sin uppgift att utreda och göra adekvata riskbedömningar, varigenom ena parten kan berövas sin rätt till en rättvis rättegångar och rättvis administration enligt 6 artikel EKMR. Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, är inkorporerad svensk lag och går före nationell lag och finns i vår lagbok jämte grundlagen.

Det finns många tillfällen där domstolar hade kunnat granska de fel som begåtts i socialtjänstens handläggning. Men trots att de i vårdnadsmål enligt lag har en utredningsplikt ex officio, fullföljer de inte den, vilket ger upphov till många av de kryphål, som enkelt kan användas av den som har för avsikt att skada sin f d partner eller en förälder till gemensamma barn.

Motiv kan vara hat, hämnd, eller få kontroll över barnet för att i fred utan insyn, kunna misshandla och tom utnyttja det sexuellt. Oavsett vilket, är det oacceptabelt att domstolarna inte gör sitt jobb och därmed utsätter barn och föräldrar för allvarliga överträdelser gentemot EKMR.

JPA har dessutom som f.d. ordförande i socialnämnden i en mindre kommun, erfarenhet av hur systemet kan fungera, bl a i form av att familjerättssocionomerna lämnar grovt undermåliga utredningar till politikerna i nämnden, varav en del enbart utgjorde kopior av gamla beslut, så slarvigt utförda att inte ens datum hade bytts ut.

JPA som har verkat i ett flertal svåra fall där det tycks vara samma mer eller mindre PA(S)-relaterade tolkningsmodell som rutinmässigt tillämpats, konstaterar att de ofta resulterat i att barn avskiljs från den skyddande föräldern och att hon har kännedom om flera fall där barn, som på detta sätt berövats en förälder, därefter inte tillåts ha någon kontakt med den - i ett fall hon handhar under åtta år och i ett annat under över 5 år, trots att det dessa föräldrar har gjort sig skyldiga till, enbart är att skydda sina barn.  Pga att det en gång gjorts den felaktiga bedömningen att det är den skyddande föräldern som är skyldig och farlig, har JPA sett exempel på hur den misstänkta förövaren beviljats kontaktförbud och skyddad identitet gentemot mammans försök att komma i kontakt med sitt barn, vilket måste anses anmärkningsvärt, när tom livstidsdömda mördare har rätt att upprätthålla en viss sådan kontakt. Men har man tex som mamma försökt skydda sitt barn genom att fly med det till okänd ort efter att domstolen tagit fel beslut, bestraffas det med den livslånga tortyren att aldrig mer kunna få träffa sitt / sina barn eller ens ringa eller skicka ett kort, vilket också utgör brott mot EKMR. Det är inte tillåtet att belägga med straffpåföljd för ett brott mer än en gång. Att aldrig mer få träffa sitt barn - det är helt makalöst, konstaterar JPA. Men det är så det fungerar i praktiken, och det trots att Europadomstolen har dömt i flera sådana fall. Eftersom Sverige är med i Europarådet har även detta land skyldighet att iaktta EKMR:s tredje artikel, att det utgör tortyr att låta ett barn bo med en vårdnadshavare som återkommande misshandlar eller utnyttjar barnet sexuellt.

Den förälder som blivit av med vårdnaden har inte ens rätt att få information om barnet / barnen drabbas av allvarligt sjukdom eller avlidit. Visserligen åligger det vårdnadshavaren att avlägga rapport några gånger om året, men det kan den struntas i, utan att det bemöts med sanktioner. Det är ingenting som den skyddande föräldern kan göra något åt. Hen har inga som helst rättsmedel till hands längre, varmed hon kan skydda sitt barn.

 

V b ) OLAGLIG DIAGNOSSÄTTNING I SOCIALTJÄNSTENS REGI

JPA uppger att hon har verkat som ombud i ett flertal svåra fall där samma PA(S)-relaterade tolkningsmodell som i detta, resulterat i att barn som avskiljs från sina mödrar, därefter inte tillåts ha någon kontakt med dem.

Anledningen till det tycks vara att det redan på ett tidigt stadiun smugit sig in oberättigade antaganden om de skyddande föräldrarnas psykiska hälsa, som sen aldrig granskas eller ifrågasätts och blir utslagsgivande för processens fortsatta gång, även i åratal efter att beslut fattats att föra över vårdnaden till den andra föräldern, som då i sin tur kan hänvisa till den skyddande förälderns förment ”skadliga inverkan” på sina barn. JPA  redogör för hur det ofta på sätt en tillfälligt hopkommen ”klumpdiagos” på den skyddande föräldern, av borderline, att ”vara i obalans och ha ”psykiska problem” och tom att det ibland kan gå så långt att man drar till med modediagnosen som fanns för 10-15 år sedan; Münchhausen by proxy. Så snart de skyddande föräldrarna tar kontakt med sjukvården patologiseras och kriminaliseras de för att skada sina barn genom att vara ”överbeskyddande” och att dra in barnen i en sjuklig ”symbios”.

Detta är dock olagligt då inga andra har befogenhet att utställa diagnos, än därför utbildad expertis.

(Och särskilt inte heller ”vittnessakkunniga” PA(S)-lobbyister som tex Lena Hellblom Sjögren eller Jenny Klefbom som båda tar sig friheten att utställa diagnoser på mammor de aldrig ens träffat, mitt tillägg)

 

V c ) KRAV PÅ SAMARBETSVILJA DÄR INGA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMARBETE FINNS

JPA redogör för hur det har vuxit fram en praxis att det är på samarbetsviljan som allting hänger. Den förälder som vill samarbeta vinner poäng inför myndighetsutövarna då det ju kräver mindre av dem själva att ta ansvar för det som är deras uppgift. Men eftersom det väldigt sällan gör efterkontroller för att se om löfte om samarbete infrias i praktiken, utgör papporna stora beredvillighet till samarbetsviljan utgör oftast ett spel för gallerierna. För de skyddande föräldrarnas del är upplägget ungefär detsamma som för medeltidens "häxor" som vid vattenprovet ansågs skyldiga antingen de flöt eller sjönk. Om dessa nutida misstänkta ”bråkar” och klagar över att den andra parten inte samarbetar, blir de stämplade som häxor och förlorar. Men om de inte bråkar vinner den andra parten ändå, eftersom den enkelt kan utge sig för att vara den mest ”samarbetsvilliga” av de två.

 

V d ) MYNDIGHETSUTÖVNING I STRID MED ARTIKEL 3, 6, 8 OCH 13 I EKMR

När myndighetsutövning tar starkt ingripande beslut som begränsar den enskildes privatliv, möjlighet till ett familjeliv och att ha kontakt och en fri kommunikation med sina barn, genom att telefonera, skicka ett kort eller SMS:a, utgör det allvarligt brott mot medborgarnas fri- och rättigheter eller mänskliga rättigheter enligt artikel 8 och 13 i EKMR. Med tanke på att tom mordmisstänkta fångar är garanterade en viss kontakt med sina barn, är det synnerligen anmärkningsvärt att vanliga mammor och pappor som aldrig varit dömda för nånting alls, kan undandras den rätten tom för resten av barnets hela uppväxt.

Eftersom Sverige är med i Europarådet har landets myndighetsutövare även skyldighet att iaktta EKMR:s tredje artikel, som bedömer det utgöra tortyr att låta ett barn bo med en vårdnadshavare som återkommande misshandlar eller utnyttjar det sexuellt.

Om det även är rubricerat som "tortyr" gentemot den skyddande föräldern att aldrig mer få träffa sitt / sina barn efter att de en gång på felaktiga och obevisade grunder skilts från dem, för att placeras hos fäder som förstör deras uppväxt och skolgång ( vilket undertecknad ofta sett blir följden av denna typ av rättslig praxis!) låter undertecknad vara osagt, men hur som helst torde det vara precis just det det är.

 

V e ) MODERNA HÄXPROCESSER I STATLIG / RÄTTSLIG REGI

De föräldrar som år efter år ändå står på benen och fortsätter att mot alla odds kämpa för sina barns mänskliga rättigheter, är beundransvärda och värda all den hjälp och det stöd de kan få, inte mist eftersom det är de som garanterar barnens beskydd.

Men istället bemöts de av en hållning i myndighetsutövningen, som utan grund patologiserar, kriminaliserar och stämplar dem som ”obstruerande rättshaverister” av den enda anledningen att de sökt samhällets hjälp att skydda sina barn mot den andra förälderns våld och / eller sexuella övergrepp. Detta kan ske genom att det som egentligen borde handläggas som brottmål görs om till vårdnadsmål, vari det ställs lägre krav på bevis än i brottmål, som underlättar att genomdriva den rockard vari offer och förövare, orsak och verkan får byta plats. Här kommer således återigen de rättsskydd som genomdrivits med reformerna från 1998 och 2006 istället de våldsutövande fäder till godo som varit avsedda för våldsutsatta  kvinnors / mödrars behov.

JPA nämner även att socialtjänsten ibland intar en uppfostrande roll, vari föräldrar, trots att det inte finns underlag för slutsatsen att en av dem eller båda skulle brista i föräldraförmåga, beordrar dem till behandlingar och utredningar på diverse olika instutitioner, som kan komma att kosta skattebetalarna åtskilligt. Hon rapporterar därvidlag om en pappa, som visat sig vara olämplig och blivit dömd för misshandel av ett av barnen och stått misstänkt för ytterligare våld mot ett annat, registrerat i både polis- och läkarrapporter, ändå skulle ges en chans att bli en bra pappa. Och för detta ändamål anser socialtjänsten i en fattig kommun ha råd att avsätta uppåt en halv miljon för att pappan tillsammans med barnen ska genomgå behandling på ett behandlingshem, i syftet att  förmås att knyta an till varandra. Trots att det står angivet i domen att barnen hyser rädsla för sin pappa, tvingar de dem till vistelse med honom och dömer ut mamman som olämplig pga att hon velat skydda dem mot hans våld.

Undertecknad har kännedom om ett flertal liknande exempel på hur kommunerna satsat jättelika belopp på att ge misstänkta och / eller tom dömda förövare rätt att agera föräldrar det beskydd, som i den senaste vårdnadsreformen från 2006 och i Kvinnofridsreformen från 1998 varit avsedda för våldsutsatta kvinnor och barn.

 

V f ) PA(S)-KONCEPTETS  FUNKTION - ATT LEGITIMERA HÄXPROCESSER

Till detta anförande av JPA kan tilläggas att det säger en hel del om hur de personers värderingar och omdöme ser ut, som till grund för sina föräldraåtaganden och rekommendationer och beslut i myndighetsutövningen väljer att hänvisa till vidskepliga irrläror som tillsammans med skallmätningarna och idén om den "Hysteriska Quinnan" borde ha kastats på den vetenskapshistoriska sophögen för länge sen och mest av allt påminner om de sorts ondskefulla vidskepligheter som spreds från kyrkans män, som även livligt understöddes av dåtidens vetenskapsmän, och resulterade i medeltidens häxjakt.

Att PA(S)-vidskepligheterna fyller samma funktion - att demonisera, kriminalisera och patologisera just mödrar och därför inte på något sätt skulle vara sk "könsneutral"  har dessutom på senare tid kunnat visas i juristen prof. Joan S Meiers forskning »

Då det är uppenbart att mål som döms på dessa grunder tenderar att dra ut på tiden i neverending processer som kan hålla på i åratal och på så sätt förse ett stort antal mindre seriösa psykologer, granskare, medlare, externa konsulter och advokater med jobb och inkomst, blir det också förståeligt varför ingen på allvar vill göra något åt det.

VI ) JUR KAND EVA DIESSEN, citat ur Roks broschyr: Våld och vårdnad, 2019, sidan 52 under rubriken:

Vårdnadstvist ger bevishandikapp i brottmålet

Det finns en myt som säger att kvinnor i en vårdnadstvist är beredda till vad som helst för att hindra att mannen får vårdnaden (eller umgänge); att kvinnan inte är främmande för att komma med lögner och falska anklagelser (om tex våldsamheter eller sexuella övergrepp i relationen). Frågan är om det finns något korn av sanning bakom en sådan myt? Svaret är nej, det finns inga studier som visar att lögner och falska anklagelser skulle förekomma oftare i vårdnadskonflikter än i andra mål där ord står emot ord.

Ändå tillämpas denna myt som en norm i det svenska rättssystemet och det leder till negativa konsekvenser för brottsoffer. 

För det första vill polisen slippa utredningar med denna komplikation, eftersom det blir fler problem (med bedömningar och utredningsåtgärder) när misstänkt  och målsägande har eller har haft en relation. 

För det andra är åklagare mindre benägna att väcka åtal när det finns en vårdnadstvist eftersom det ställer högre krav på stödbevisning  (för att kompensera målsägandens ”tvivelaktiga trovärdighet”.)

För det tredje friar domstolarna i fler fall än då parterna saknar relation, eftersom målsägandeutsagan värderas med ”särskild försiktighet”.

Sammantaget betyder det att brottsoffer inom relation har ett bevishandikapp - utsagan är inte lika mycket värd som den skulle ha varit om parterna saknar en relation.

Detta är ett mycket märkligt förhållande - de brottsoffer som har det svårast känslomässigt eftersom brotten skett inom ett förhållande och inneburit förlust av trygghet och tillit, ska behandlas särskilt strängt bevismässigt. Att alls använda sig av en schablon som anger att vissa utsagor ska värderas på ett visst sätt strider mot principen om den fria bevisprövningen och är inte tillåten. Skulle det vara tillåtet skulle man lika gärna kunna laborera med normer som säger att vissa folkgrupper  generellt är mer kriminella än andra etc. Det säger sig självt att sådana normer inte har allmän acceptans (även om de förekommer), men när det gäller kvinnor och barn so, blivit utsatta för övergrepp inom en familj ställer rättssystemet högre krav på tillförlitlighet än på andra.

Att vara skeptisk mot uppgifter om misshandel inom en relation eftersom parterna håller på att separera är paradoxalt med tanke på de särskilda svårigheter (Bl. a. bevishandikappet) som föreligger i denna situation. Om polisen inte visste att det pågick en vårdnadstvist skulle utredningen förmodligen bli bättre och chanserna till åtal högre. Nu blir vårdnadstvisten istället en negativ börda för kvinnan, som måste visa att misstankarna inte är sena påhitt och det innebär att många personer kommer att dras in i utredningen i syfte att finna stödbevisning för målsägandes uppgifter. Det är också en felaktig föreställning att kvinnan i regel är drivande bakom brottsrubriceringen och ligger på polisen med synpunkter. Det vanliga är tvärtom att kvinnan håller en låg profil: För att inte öka motsättningen med mannen, av medkänsla eller rädsla, är kvinnan försiktig med överdrifter och påståenden som kan uppfattas som anklagande. Till denna bild hör också att det i majoriteten av fallen inte är kvinnan som gjort polisanmälan om misshandel, anmälan kommer vanligen via polisen (ingripande vid våld i bostad) eller socialtjänsten.

 

Försonlighet mot våldsamma män

Huvudsyftet med den här studien (som redovisas i kapitel 6: Undersökning av tingsrätternas praxis i fråga om brottmålsprocesser med inslag av ”familjevåld”  i jämförelse med dem i vilka parterna ej har någon relation och påvisar att de förstnämnda har svårare att att leda till en fällande dom)  har varit att undersöka vilken inverkan mannens brott mot kvinna och / eller barn påverkar vårdnadsfrågan. Det mycket förvånande svaret är att tingsrätterna generellt sett inte bryr sig om detta, man bortser från våldet. Rätten går inte in på det förflutna och menar att vårdnadsfrågorna nu kan lösas i samförstånd. Det verkar som om domstolarna anammat en konfliktlösningsmetod som är populär inom managementkulturen, dvs lösningsfokusering. Detta må vara effektivt i affärslivet där chefer sällan anser sig ha råd att älta konflikter. Men problemet med en ensidig inriktning på lösningsfokusering när det gäller mänskliga relationer risken för att konflikten sopas under mattan och att det bortses från att konflikter aldrig kan lösas på ”riktigt” om man inte börjar med att identifiera orsakerna till varför de uppkom, och satsar resurser på att utreda dem. Konsekvensen blir att den utsatta parten, vanligen kvinnan, ses som besvärlig om hon inte medverkar till (eller rättare sagt, fogar sig i ) ”lösningen”.

Det finns undantag. Om brottet är grovt - och tex handlar om, sexuella övergrepp eller grov kvinnofridskränkning - blir det i regel  ingen vårdnadstvist efter brottmålsdomen. Mamman får ensam vårdnad, pappan medger detta. I fall där brottet är mindre grovt eller handlar om ett flertal (straffrättsligt) mindre allvarliga händelser får mamman i regel ensam vårdnad, men knäckfrågan för domstolen blir om pappan, trots sin fastställda dom, ska beviljas umgänge.  Det får han nästan alltid . Barn har rätten till båda sina föräldrar och därför lan man , enligt tingsrätterna , inte utesluta pappan från sina barn även om han misshandlat dem och mamman.Finns det risker för barnen förknippade med umgänge ska det, åtminstone under en övergångsperiod, ske i närvaro av en kontaktperson från socialtjänsten. Detta är universallösningen. Bara i 2 fall i undersökningen jar en misshandlande pappa uteslutits från umgängesrätten.

Kort sat kan man dra slutsatsen att tingsrätterna struntar i brotten. Bara i 5 (av 34) domar går man över huvudtaget in i en diskusson om brottet och dess eventuella betydelse för vårdnad och umgänge.  Detta är minst sagt anmärkningsvärt med tanke på domstolens uppgift i en vårdnadstvist. Som sagts ovan går man inte närmare in på frågan om barnets bästa och inte heller bryr man sig om ifall mannen tidigare varit våldsam. Detta är särskilt märkligt eftersom det i flertalet fall av våld mot kvinnan handlar om att mannen uttryckt makt och kontrollbehov. I många fall har misshandeln utlösts av svartsjuka och missnöje med kvinnans beteende. Efter separation har mannen ofta fortsatt att trakassera kvinnan med hot och kontroll. Det kan handla om 100 sms per dag och detta agerande leder inte sällan till kontaktförbud (och i vissa fall för ofredande).

Från denna problematik, att mannen har ett kontrollbehov, bortser domstolarna i regel från  i vårdnadsfrågan. Man vill inte se att situationen i familjen i princip uppfyller kriterierna för grov kvinnofridskränkning (trots att åtalet begränsat till ett par misshandelstillfällen). Detta förhållande är mycket relevant, kanske inte i vårdnadsfrågan (där samarbetssvårigheterna utesluter gemensam vårdnad) men i umgängesfrågan. Med ett standardiserat umgänge (tex varannan helg) är det risk att mannen kan fortsätta att utöva sin kontroll över kvinnan, som hela tiden måste interagera med mannen och riskera att bli utsatt för mer våld, men denna risk bedöms bara i ett par av domarna.(tex i ett av de två fall där mannnen nekas umgänge.

Samma fara finns när domarna driver på för hårt för att få en uppgörelse till stånd. Ofta har målsäganden inget att vinna på att komma överens, inte ens lugn och ro. Domen kommer att vli densamma (ensam vårdnad och umgänge för pappan) oavsett om man gör en förlikning eller ej.  Men den torftiga dom som kommer efter en förlikning kan ses som en bagatellisering av det tidigare inträffade , att nu är det bara att gå vidare, och ett frekvent umgänge kan också innebära att mannen skaffar sig bra möjligheter att försöka kontrollera kvinnan. Försoningstanken är helt enkelt mycket överskattad och tom kvinnofientlig, eftersom risken är stor att medlingsinstitutet ger männen tolkningsföreträde.

 

Sammanfattningsvis kan man generellt sluta sig till att domstolarna är mycket försonliga mot våldsamma män och att det generellt sett är männens/pappornas intressen och ”rättigheter” som står i fokus vid prövningen

LÄNKLISTA:

 

I ) VAD ÄR  PA(S)?

I ) VAD ÄR PA(S)mmmm

SVENSKT AVSTÅNDSTAGANDE TILL PAS

mmmm

R. A. GARDNERS 8 KRITERIER PÅ UTSATTHET FÖR PA(S)

 

R.A. GARDNER - CITAT

 

HISTORISK / ANTROPOLOGISK / MYTOLOGISK / RELIGIÖS KONTEXT TILL PA(S)

 

JU FLER REFORMER - DESTO MER URHOLKAT RÄTTSSKYDD

mmmm

II ) VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER

 

DETEKTERING AV PA(S)

 

FÖRÖVARSTRATEGIERNA DARVO

 

TÄNK OM - TÄNK TVÄRTOM

 

EN TYDLIGGÖRANDE BEGREPPSAPPARAT FÖR ATT STÄDA UPP I PA(S)-LOBBYISMENS BEGREPPSRÖRA

 

"KÖNSKRIG" - ELLER KAMP FÖR KVINNORS OCH BARNS MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 

III ) LYTSY / BERGENSTEIN: BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER

 

ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?

 

FRU JUSTITIAS FAKTARESISTENS = "OBJEKTIVITET" ? INTERVJU MED ANNA SINGER

 

LYTSYS INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN 

 

LYTSYS INTERVJU MED BARNLÄKAREN LARS H. GUSTAVSSON

mmmm

IV ) NUTIDA INTERNATIONELL FORSKNING SOM ENHÄLLIGT VEDERLÄGGER PA(S)-KONCEPTET SOM OVETENSKAPLIGT

mmmm

JENNIFER HOULTS OMFATTANDE GENOMGÅNG AV PAS-LOBBYISMENS OHEDERLIGA METODER

 

MÖDRAR DISKRIMINERAS TILL FÖRMÅN FÖR VÅLDSUTÖVANDE FÄDER  MED HJÄLP AV PA(S)

 

V ) SVENSKA KRITIKER AV PA(S)

 

STEFAN WIDELLS BREV 2011 TILL POL. SAKKUNNIG U. LINDGREN OCH HANS  GODDA YXSKAFT- SVAR

 

STEFAN WIDELLS ARTIKEL OM PAS I GP 2011

 

BRYNGE: LÄS LENA HELLBLOM SJÖGRENS ARTIKELN SOM EN SAGA

 

VI ) NUTIDA SVENSKA PA(S)-LOBBYISTER

 

PROFESSOR SVERKER SIKSTRÖM UPPFINNER HJULET PÅ NYTT

 

LEKTOR LEONARD NGAOSUVAN

 

F D. JURIDIKSTUD. NIKLAS MAGEE MATELUNA

 

VII ) GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE BROTT - OCH TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE

 

REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING

 

SAMARBETSSAMTAL OCH MEDLING

 

ULV I FÅRAKLÄDER - "MEDLAREN" PETER HANTHE

 

BO:s YTTRANDE ÖVER 2002 ÅRS VÅRDNADSKOMMITTÉ

 

MAMMORS BESKYDDARINSTINKT - ETT HOT MOT BARN?

 

VIII ) HÖGKVALITATIV SVENSK FORSKNING SOM LÄGGS I BYRÅLÅDORNA

 

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski /  några inledande avsnitt

 

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski/ sammanfattning & kommentarhttp://mmstudies.com/pas/

 

LÄNKLISTA:

 

I ) VAD ÄR  PA(S)?

I ) VAD ÄR PA(S)mmmm

SVENSKT AVSTÅNDSTAGANDE TILL PAS

mmmm

R. A. GARDNERS 8 KRITERIER PÅ UTSATTHET FÖR PA(S)

 

R.A. GARDNER - CITAT

 

HISTORISK / ANTROPOLOGISK / MYTOLOGISK / RELIGIÖS KONTEXT TILL PA(S)

 

JU FLER REFORMER - DESTO MER URHOLKAT RÄTTSSKYDD

mmmm

II ) VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER

 

DETEKTERING AV PA(S)

 

FÖRÖVARSTRATEGIERNA DARVO

 

TÄNK OM - TÄNK TVÄRTOM

 

EN TYDLIGGÖRANDE BEGREPPSAPPARAT FÖR ATT STÄDA UPP I PA(S)-LOBBYISMENS BEGREPPSRÖRA

 

"KÖNSKRIG" - ELLER KAMP FÖR KVINNORS OCH BARNS MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 

III ) LYTSY / BERGENSTEIN: BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER

 

ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?

 

FRU JUSTITIAS FAKTARESISTENS = "OBJEKTIVITET" ? INTERVJU MED ANNA SINGER

 

LYTSYS INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN 

 

LYTSYS INTERVJU MED BARNLÄKAREN LARS H. GUSTAVSSON

mmmm

IV ) NUTIDA INTERNATIONELL FORSKNING SOM ENHÄLLIGT VEDERLÄGGER PA(S)-KONCEPTET SOM OVETENSKAPLIGT

mmmm

JENNIFER HOULTS OMFATTANDE GENOMGÅNG AV PAS-LOBBYISMENS OHEDERLIGA METODER

 

MÖDRAR DISKRIMINERAS TILL FÖRMÅN FÖR VÅLDSUTÖVANDE FÄDER  MED HJÄLP AV PA(S)

 

V ) SVENSKA KRITIKER AV PA(S)

 

STEFAN WIDELLS BREV 2011 TILL POL. SAKKUNNIG U. LINDGREN OCH HANS  GODDA YXSKAFT- SVAR

 

STEFAN WIDELLS ARTIKEL OM PAS I GP 2011

 

BRYNGE: LÄS LENA HELLBLOM SJÖGRENS ARTIKELN SOM EN SAGA

 

VI ) NUTIDA SVENSKA PA(S)-LOBBYISTER

 

PROFESSOR SVERKER SIKSTRÖM UPPFINNER HJULET PÅ NYTT

 

LEKTOR LEONARD NGAOSUVAN

 

F D. JURIDIKSTUD. NIKLAS MAGEE MATELUNA

 

VII ) GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE BROTT - OCH TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE

 

REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING

 

SAMARBETSSAMTAL OCH MEDLING

 

ULV I FÅRAKLÄDER - "MEDLAREN" PETER HANTHE

 

BO:s YTTRANDE ÖVER 2002 ÅRS VÅRDNADSKOMMITTÉ

 

MAMMORS BESKYDDARINSTINKT - ETT HOT MOT BARN?

 

VIII ) HÖGKVALITATIV SVENSK FORSKNING SOM LÄGGS I BYRÅLÅDORNA

 

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski /  några inledande avsnitt

 

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski/ sammanfattning & kommentarhttp://mmstudies.com/pas/