KRIMINALISERA PA(S)!

LYTSY: INTERVJU MED BARNLÄKAREN OCH FÖRFATTAREN LARS H. GUSTAVSSON

Barnläkaren R. H Gustavsson som är en av de 10 professionellt verksamma som tilldelas ett kapitel med intervju i Anna Lytsy och Christina Bergensteins utgåva på Nordstedts förlag 2019: ”Barn som tvingas välja bort en förälder” ger en bra bild av hur snårigt komplexa fall som definierats handla om  sk "föräldraalienation" kan vara att komma tillrätta med, utifrån sin erfarenhet att tillsammans med sin fru, psykologen Agneta Lindqvist, ha utarbetat en specialdesignad metod att ta sig an fall som övriga inom socialtjänsten gått bet på och i vilka barn så kraftigt tagit avstånd från den ena föräldern att det klassats som abnormt.

Men även han delger att han från början varit  inläst på R. H. Gardners idéer och således därför kan misstänkas bortse från den alternativa hypotesen att barnens avståndstagande kan ha bottnat i faktisk utsatthet för våld eller övergrepp, som pga att de inte blivit utredda läggs mammorna till last som hittepå och uttryck för PA(S). 

På sid 235 framgår att Lars H Gustavsson håller sig till samma missvisande indelning av Domestic Violence som också är den som ligger till grund för PA(S)-lobbyismen -  nämligen i de två grov väldigt grova  kategorierna PA(S) å ena sidan och sk "vanligt våld" å den andra:

-Det är utifrån barnens perspektiv vi ska jobba, och alienationsärenden är så speciella, jämfört med andra, "vanliga" familjeproblem."

På hemsidan Vetenskap eller vidskepliga förvillelser har jag analyserat vilka konsekvenser det får att "föräldraalienatin" lyfts ut ur kategorin Domestic Violence för att bilda en egen kategori för sig och hur övrigt våld trivialiseras som "vanligt" och lämnas därhän åt någon annan instans att utreda och varna för.

Citat sid 237:

Lytsy:

-Så varför är det så svårt för föräldrar i alienationsfamiljer att bara "sluta bråka"? Varför klarar vissa inte det, utan istället utsätter sina barn för den psykiska misshandel som föräldraalienation är?

LHG:

-Agneta och jag pratade mycket om var gränsen egentligen går, säger Lars H Gustavsson. Om exakt när det blir alienation. Vid de flesta skilsmässor och separationer finns det ju mycket besvikelse och kanske en del hat i omlopp hos båda föräldrarna, och kanske mer hos den ena. 

Lytsy:

-De läste också in sig på dem som skrivit om föräldraalienation vid den tiden, vilket framför allt var den amerikanska psykiatriprofessorn Richard Gardner, och fann att en del av det han kommit fram till var användbart.

Min kommentar:

Det kan ju också tänkas vara förklaringen till att paret endast kunnat komma till rätta med hälften av de fall som delegerats dem efter att socialtjänst och sjukvård gett upp.

På sid 238 rapporteras vidare att:

Lytsy:

-Lars H Gustavsson säger att det finns familjer där alienationstendenserna finns lika starkt hos båda föräldrarna, som då båda gör vad de kan för att misskreditera varandra.

LHG:

-Det finna naturligtvis alla varianter, men den vanligaste är i sådana fall, enligt min erfarenhet, mammor som beskyller papporna för att ha begått sexuella övergrepp, och pappor som beskyller mammorna för att ha alkoholproblem.”

Lytsy:

-Men ofta är det en förälder som är drivande.

LHG:

-Från början kunde det se ut som om båda var lika goda kålsupare i många fall vi arbetade med, men så småningom visade det sig att det var en som drev alienationen, inte sällan hårt.

-Det blev ofta tydligt att det var så när vi hade kommit ganska långt i arbetet, när det fanns öppningar och möjligheter och den ena föräldern kunde se det och började arbeta konstruktivt för en lösning, medan den andra fortsatte att driva på alienationen.

-Min bedömning är att det är uppenbart att en del av föräldrarna i alienationsfamiljer har någon slags personlighetsstörning eller liknande som gör att det inte går att arbeta fram en lösning. En sådan förälder är inte kapabel att se och sätta sina barns behov före sina egna känslor av att ha blivit sviken eller kränkt.

Lytsy:

I några fall fick Lars H. Gustavsson och Agneta Lindqvist ge upp.

LHG:

-Vi märkte att det arbete vi försökte göra bara förstärkte problemen. I sådana fall tror jag det enda som återstår är att domstolen tar över och gör en så kallad hård dom, det vill säga en extremt tydlig dom som slår fast vad som ska gälla i framtiden. "Nu kommer vi inte längre så nu är det så här det blir".

Sid: 243

Lytsy:

-Lars H Gustavsson tror att han och Agneta Lindqvist ändå var för tidigt ute när de började arbeta med alienerade familjer för ungefär 20 år sedan.

LHG:
-Ja vi stod liksom för undantagen, för det som det inte fanns resurser till på de flesta ställen. Men jag tror tiden är mogen nu när det är så många professionella som stöter på det här och inte vet hur de sk hantera det. Men om det börjar användas modeller som förefaller fungera ute i kommunerna och som sedan börjar sprida sig så kommer det att ställas krav på nån sorts riktlinjer.

Lytsy:

Lars H Gustavsson tror också att det går att förebygga alienation när man sett att en förälder har sådana tendenser.

LHG:

-Om det finns en personlighetsstörning i botten går det inte, men om det inte gör det så kan man klara sådant här med klokskap, resurser och ett barnorienterat synsätt i botten.

-Det spelar ju naturligtvis också roll att fenomenet blir allmänt känt och begripligt och går att prata om och förstås av gemene man.

Min kommentar:

Men det är ju knappast Lars R Gustavssons Agneta Lindkvists  typ av försiktigt inkännande och utforskande behandling som Lena Hellblom Sjögren förespråkar.

Och inte heller här berörs ens frågan om någon av föräldrarna faktiskt kan tänkas ha brukat övrigt våld mot den andre och eller barnet / barnen, men som den andra i så fall tvingas tiga om för att inte riskera att mista vårdnaden till förövaren.

Och med LH Gustavssons slutkläm blir det än en gång tydligt att Lytsys urval av intervjupersoner gjorts utefter den underliggande målsättningen att lobba för PA(S)-relaterade tolkningsmodeller till grund för handläggningen av vårdnadsärenden.

Hade hon istället vänt sig till landets sakkunniga expertis på området, nämligen professor Anders Broberg, professor Kjerstin Almqvist, leg psykolog och leg psykoterapeut Stefan Widell och Anders Brynge, Överläkare, Specialist i Barn- och Ungdomspsykiatri, Psykoterapeut, Fil kand i psykologi. hade det med all säkerhet ställt sig betydligt svårare att få sitt för budskap utprånglat.