KRIMINALISERA PA(S)!

PAS står alltså i skarp kontrast mot de befintliga forskningsrönen, vilket kan förstås om man studerar dess bakgrund och upphovsman. Begreppet PAS uppfanns av den amerikanske psykiatern Richard A. Gardner 1985. Hans böcker i ämnet gavs ut på hans eget förlag utan vetenskaplig granskning och utgick helt från egna åsikter och värderingar. Detta är förklaringen till att PAS inte erkänts som syndromdiagnos. Gardner hann i sin digra litteraturproduktion ge uttryck för många kontroversiella åsikter och påståenden. Han utmärkte sig bl a för att han:

• propagerade för ökad förståelse och acceptans för incest och pedofili.
• påstod att han studerat ”barns sexualitet” och därvid observerat hur pojkfoster onanerar i mammas mage.
• hävdade att det snarare är barn som förför vuxna än tvärtom.

I egenskap av expertvittne i domstol avfärdade Gardner kategoriskt barns berättelser om övergrepp och hävdade PAS. Samtidigt bedrev han behandling med familjer där fäderna begått sexuella övergrepp på sina barn. Behandlingen gick ut på att hålla ihop familjen samt att få modern att acceptera ansvaret för övergreppen, då hon inte tillfredsställt sin man sexuellt och att han därför fått söka sig till sina barn för sexuell tillfredsställelse. Dessutom lade han stor vikt vid att normalisera faderns beteende - pedofili och incest har historiskt sett varit en naturlig del av familjelivet och även bidragit till att stärka människans fortplantningsförmåga (bl a Child Custody Litigation 1986, Sex Abuse Hysteria 1991, True and False Accusations of Child Sex Abuse 1992). Gardner tog sitt eget liv 2003 genom att stöta en kökskniv i sin hals och sitt bröst.

Att PAS, IAS, AIS fått genomslag inom svensk offentlig sektor illustreras väl av bl. a följande: 

• Nio moderater skrev 2009 en motion till riksdagen om nya vårdnadsregler (2008/09:C455). Motionen handlade i huvudsak om att resurser skulle avsättas för att utbilda personal inom vård och omsorg för att säkerställa att de använde PAS i sitt arbete och för att samhället skall ”bli bättre på att förstå att det faktiskt finns mammor som uppsåtligt söker frånta sina barn möjligheten att bibehålla en sund relation och kontakt med sin pappa efter en separation”. Motionen avslogs med hänvisning till ”tidigare riksdagsbeslut, gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp”.
• En dom från Högsta domstolen 2010-12-28, som kritiseras på DN Debatt 2011-01-14 av Madeleine Leijonhufvud, straffrättsprofessor emeritus och styrelseledamot i World Childhood Foundation. Hon noterar att Högsta domstolen i praktiken avkriminaliserat sexuella övergrepp mot barn genom sitt utslag och att detta kommer att ha en tydlig inverkan på framtida bedömningar av misstänkta sexövergrepp mot barn – genom hela rättsapparaten. Hon tolkar domen som att rättsväsendet kastat in handduken i dessa rättsfrågor rörande våra barn.
• Tidigare BUP-chefen i Stockholm Eva Rusz skriver i Aftonbladets relationsspalt 2004: ”Så gott som alla separerade föräldrar visar någon gång upp något symptom på PAS. Men i sin svåraste form leder PAS till att en förälder får en mission – att tillsammans med barnen bilda en enad front och förstöra relationen med den andra föräldern.”

En bidragande orsak till att PAS, IAS, AIS fått fotfäste i Sverige är att en del psykologer och socionomer refererar till och aktivt sprider dessa irrläror till såväl rättssystemet som socialtjänsten. Den mest aktiva PAS-företrädaren i Sverige är psykologen Lena Hellblom Sjögren, som skrivit och föreläst i ämnet för svenska domare och även anlitats som sakkunnig i domstolar. Andra exempel är socionomerna Gösta Emtestam och Agneta Svensson i Stockholm, som på frilansbasis gör vårdnads- och umgängesutredningar åt de sociala myndigheterna. I Göteborg finns psykologen Eva Landmér, som bland annat används som konsult av socialtjänsten i Kungsbacka och tillämpar PAS, IAS, AIS i sitt arbete med barn som berättat om sexuella övergrepp. Hon är även verksam vid socialhögskolan i Göteborg. I en replik till min debattartikel i GP bekräftar Eva Landmér att hon använder sig av PAS som förståelsemodell vid utredningar av barn. Hon konstaterar att man som psykolog är skyldig att ”enligt vetenskap och egen erfarenhet” (sic) kunna tolka barns beteende ur olika perspektiv. 

Brottsförebyggande rådet konstaterar i sin rapport 2011:6: ”När det gäller brotten mot barn i åldrarna 0–11 år är den misstänkte i drygt 70 procent av fallen en person inom släkten, oftast inom den närmaste familjen”. I Socialstyrelsens handbok 2011-6-9 om våld framgår: ”I en representativ svensk studie bland tonåringar uppgav knappt 11 % av ungdomarna att det hade förekommit våld mellan vuxna i familjen. 58 % av dessa ungdomar uppgav att de själva hade blivit slagna en eller flera gånger.” Detta innebär att familjen är den vanligaste brottsplatsen när det gäller barn. Många socionomer, verksamma inom kommunernas individ- och familjeomsorg, är väl medvetna om denna verklighet. De beskriver hur ärenden som föranlett dem att göra polisanmälan om vålds- och sexualbrott, kommer i retur från rättsväsendet med beskedet att den av barnet utpekade gärningsmannen juridiskt skall betraktas som oskyldig. Socionomernas egen professionella bedömning får ofta inte ligga till grund för deras agerande - när de ser ett barns behov av skydd från den ena föräldern har de istället att verkställa en umgängesdom som strider mot barnets uttryckliga vilja. Detta yrkesetiska dilemma kan skapa en sådan känsla av maktlöshet och uppgivenhet att de möjligheter att skydda barn som medges av Socialtjänstlagen inte tillvaratas. När psykologkonsulten träder in i handlingen och presenterar PAS som förståelsemodell kan det bli en välkommen avlastning i en pressad situation. PAS erbjuder en alternativ lösning på det etiska dilemmat och kan därmed dämpa den känsla av maktlöshet som uppstår när man ser ett barns skyddsbehov utan att kunna tillgodose det. Slutsatsen enligt PAS, IAS, AIS blir att det inte finns något skyddsbehov. Därmed vänder man sin uppmärksamhet från barnet och dess berättelse. Barnet tystas, utsattheten består.