REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING

Konstverk av Issa, som påminner om den månghövdade hydra i den grekiska mytologin, vars huvuden växte ut igen, så snart ett av dem huggits av.

Text; Gunilla Madegård

Så här lyder Sveriges svar på Istanbulkonventionens arbetsgrupp i Europarådet; GREVIOS:s rapport från 2019 om hur Sverige skött sina åtaganden att arbeta för kvinnors och barns rättsskydd i fråga om utsatthet för mäns våld:

C. Training of professionals, paragraph 95

‘GREVIO strongly encourages the Swedish authorities to ensure systematic and mandatory initial and in-service training on all forms of violence covered by the Istanbul Convention for members of the judiciary and the law enforcement agencies.’

Comment (3):

As regards the Swedish courts, it should be acknowledged that these bodies are independent and autonomous in relation to the Parliament, the Government and other government agencies. This principle is stated in the Swedish Constitution and means that no other agency, or the Government, can decide how a court shall adjudicate in a specific case. A requirement for a judge to participate in certain training could be considered at odds with this principle of independence. Therefore, training of permanent judges is not mandatory. The Courts of Sweden Judicial Training Academy, which is independent from the Government and the Swedish National Courts Administration, is responsible for providing voluntary training for judges, including what courses are offered and their content. The training program offered is very comprehensive and is based on an inventory of the need among the courts and judges. There is an awareness in the courts of the need for special knowledge and training on certain types of cases. This comment likewise applies to paragraph 169.

Google-översättning:

C. Utbildning av yrkesverksamma, punkt 95

”GREVIO uppmuntrar starkt de svenska myndigheterna att säkerställa systematisk och obligatorisk grundutbildning och fortbildning om alla former av våld som omfattas av Istanbulkonventionen för medlemmar i rättsväsendet och brottsbekämpande organ.”

Kommentar (3):

När det gäller de svenska domstolarna bör det erkännas att dessa organ är oberoende och självständiga i förhållande till parlamentet, regeringen och andra myndigheter. Denna princip anges i den svenska konstitutionen och innebär att ingen annan myndighet, eller regeringen, kan avgöra hur en domstol ska pröva i det enskilda fallet (sic).1 Krav på att en domare ska delta i viss utbildning kan ses i strid med denna självständighetsprincip. Därför är utbildning av permanenta domare inte obligatorisk. Sveriges Domstolsakademi, som är oberoende av regeringen och Svenska domstolsverket, ansvarar för att ge frivillig utbildning till domare, inklusive vilka kurser som erbjuds och deras innehåll. Det erbjudna utbildningsprogrammet är mycket omfattande och bygger på en inventering av behovet bland domstolarna och domarna. Det finns en medvetenhet vid domstolarna om behovet av särskild kunskap och utbildning i vissa typer av ärenden. Denna kommentar gäller också för punkt 169.

1) Jo, om ändå så väl vore, att domarkåren dömde utefter det enskilda fallet, istället för samma standardmall för dem alla!)

SLUTSATS: Domare är alltså fria att göra sina egna godtyckliga bedömningar och ta beslut i vårdnadsmål utifrån den tankemodell de själva föredrar, utan utbildning vare sig i psykologi eller vetenskapsteori.

Ett juridiskt frälse som står över lag och rätt och demokratins grunder

Därav följer att motioner som läggs fram i riksdagen om legitimiteten av PA(S)-konceptet, eller annan teoribildning till grund för bedömningar i vårdnadsärenden, saknar all form av meningsfull funktion. Och att domare, advokater och övriga jurister ges dispans att bilda ett eget frälse som lika arrogant som ignorant kan förbehålla sig rätten att verka på rak kollisionskurs tom mot rekommendationerna i deras egna vårdnadsutredningar och lagförslag, på det sätt som varit legio under mer än 20 års tid och här kommenteras av BO år 2004.

Bästa exemplet på hur privat personliga åsikter och värderingar som hämtade ur en helt annan tid och kultur och lobbying för de icke vetenskapligt godkända vidskepligheterna i Richard A. Gardners anda tillåts sätta sin prägel på den frivilliga utbildningen av advokater och domare, är lagman Mats Sjöstens kursmaterial Vårdnad, boende umgänge, men kanske än mer hans egen praxis.

Han sitter så säkert i sadeln som boss över den svenska hanteringen av vårdnadsfrågorna att han inte ens behöver vakta sin tunga utan öppet kan göra reklam för den PA(S)-grundade ideologi han låter ligga till grund för sina egna domar i brott- o tvistemål med en grund i Domestic Violence & Chiild Abuse, utan att någon höjer på ögonbrynen. Tvärtom kan han, i Anna Lytsys intervju med honom i det kapitel i hennes bok från 2019 "Barn som tvingas välja bort en förälder" som har den minst sagt talande rubriken för hur falskt verklighetsförnekande den är: "Vi har en del redskap, om lagstiftningen bara tillämpas rätt" oemotsagd uttala sig på ett sätt som, står i strid mot det som de två övriga experterna; dvs rättssociologen Annika Rejmer och professor i civilrätt Anna Singer kraftigt understryker i sina resp intervjuer med Lytsy. Detta utan att någon av de iblandade tycks notera den avgrundsdjupa diskrepansen mellan Sjöstens och de båda sistnämndas syn på saken och förslag på lösningar till de nu under minst 20-30 års tid ännu ej lösta vårdnadsfrågorna. De fortsätter lika trosvisst att vispa om litet på ytan, i strid mot de uppenbart mycket starkare strömmar som bossens diktat ger upphov till, för att i ena stunden hålla med och i andra gå litet grand emot, medan status quo består och enligt Annika Rejmer själv i stort ingenting förändrats ens sen 1920-talet, vilket man väl kan tro efter att ha tagit del av en del märkligt anakronistiska uttalanden i Sjöstens kursmaterial a 850 kr styck.

Big business och paternalistisk repression istället för ett rättsväsende byggt på demokratins grundprinciper

Dilemmat med sk "högintensiva vårdnadstvister" som överbelastar systemen.

Ett dilemma som övriga forskare och sakkunniga ständigt återkommer till, utgörs av att en litet grupp besvärliga föräldrar tar upp mesta delen av den tid som rättsvårdande personal tvingas ägna vårdnadstvister. Och även i det avseendet tycks det vara mammorna som rutinmässigt utpekas som syndabockar genom att "obstruera" mot rättens beslut. De förväntas snällt och stillatigande finna sig i att deras barn tvingas till umgänge eller vårdnad och boende hos sina förövare och inte "bråka" och vara så "egoistiska", utan fritt dela med sig av tillgången till deras barn, som om deras funktion enbart låg i att utgöra surrogatmammor. Har också i flera olika fall sett exempel på att de tom i uppfordrande ordalag uppmanas att "visa tillit och förtroende" till ett rättsväsen som alltså struntar i att göra de utredningar och riskbedömningar som ex officio ingår i deras skyldighet att vidta.

Citat D.J. Jennifer Hoult sid 3:

"PAS allegations usually arise in the subset of divorce cases involving contested custody or intra-familial violence; cases that are characterized by substantial bilateral spousal wrath and heated crossallegations of wrongdoing,. While they may represent as little as ten perent of a courts caeeload such cases may dewmand as much as nenety perent of the courts time. 45 They routinely force American family and kriminal courts tom medieate episoder of emotionell ”warfare”, requiring the judges make timeconsuming and difficult determinations about custody and visitation. To resolve these cases, judges must evaluate complex evidentiary situations that include parents who cannot get alongand place their children in the midst of their record, parents with psychiatric illness,48 and case of domestic, physical, and sexual abuse

When child abuse is alleged, the court’s responsibility is awesome. If the abuse is real, the court must protect the child from future harm. The court must determine whether any continued contact between child and parent is advisable, because granting custody or visitation to an abuser may expose the child to unfettered and ongoing harm. If the allegations are false, the court must protect the parental rights of the accused and the parent-child relationship. The consequences of a faulty evidentiary determination in either direction are daunting."

Googleöversättning:

"PAS-anklagelser förekommer i den undergrupp av skilsmässoärenden som handlar om tvister om vårdnaden eller familjevåld; ärenden som kännetecknas av ett stort mått av ömsesidig vrede och upphettade motanklagelser om förseelser 44 Samtidigt som de ofta inte utgör mer än tio procent av fallen, kan sådana fall kräva så mycket som nittio procent av domstolarnas tid.45 De tvingar rutinmässigt de amerikanska familjerätts-och brottmålsdomstolarna att medla i en känslomässig ”krigföring”, 46 som kräver att domare tar tidskrävande och svåra beslut om vårdnad och umgänge. För att lösa dessa mål måste domare utvärdera komplexa bevisrelaterade situationer som inbegriper föräldrar som inte kan komma överens och placerar sina barn mitt i deras missämja, 47 föräldrar med psykiatrisk sjukdom, 48 och fall av våld och sexuella övergrepp i nära relation.49

Det är inte svårt att förstå att det inte är någon lätt uppgift för domarna att reda ut vad som är vad i komplicerade fall som högintensiva vårdnadsmål. Frågan man ställer sig blir då bara varför domstolarna inte istället anlitar högkvalificerad psykologisk / psykiatrisk expertis för det ändamålet då de enligt Annika Rejmer faktiskt har en formell möjlighet till det, och det skulle kunna bespara dem en onödigt stor arbetsbelastning och dessutom samhället och skattebetalarna åtskilliga miljarder. Inte minst då chansartade beslut att tilldela förövare fortsatt umgänge eller tom vårdnad / boende, genererar avsevärda kringkostnader i form av av kostsamma psykologbehandlingar, sjukvård och sjukskrivningar eller andra vårdande eller ingripande insatser från samhällets sida, ibland tom under resten av de utsatta brottsoffrens liv. (Enligt beräkningar på EU-nivå kostar mäns våld mot kvinnor och barn i detta land c:a 40 miljarder årligen.)

Mindre begripligt är dock varför avgörandet oftast sker till de misstänkta förövarnas fördel, då det torde vara tämligen väl belagt inom nutida forskning att det är betydligt vanligare att pappor utövar Domestic Violence av typ Intimate Terrorist Violence by Coercive Control & Child Abuse, inkluderande även PA, än att mammor skulle rikta falska anklagelser för att vinna vårdnadstvisten. Tvärtom avfärdas den uppfattningen som en myt som omhuldas och hålls vid liv inom systemet medelst självbekräftande cirkelresonemang.

Att inte heller statsmakten agerar, utan istället duckar med hänvisning till domstolarnas ”självständighet” och förhinder att utöva ”ministerstyre” genom att ingripa i ”det enskilda fallet”, får en osökt att fundera över vad som är den egentliga orsaken till att juridiska frälset tillåts ställa sig över lagen i en så viktig angelägenhet som mödrars och barns rättssäkerhet och hur samma urmodigt paternalistiska agenda tillåts råda år efter år och vilka som har något att vinna på det och hur.

Att det torde finnas en uppsjö av advokater, jurister, medlare, vittnespsykologer, socionomkonsulter och granskare som anlitas på både privat basis och av domstolarna och mjölkar mammorna på deras sista krona, som har ekonomiska intressen av att processerna drar ut på tiden, råder knappast någon tvekan om.

Kanske kan det ge en aning om vad som försiggår även här i landet, att ta del av den rättsskandal som nyss uppmärksammats i medierna i USA vari två mammor har stämt domstolen för jäv, i form av ett illegitimt samarbete med det team av sk Guardian Ad Litem (GAL) som av domstolen anlitats för att bidra med utredningar till grund för domstolarnas bedömningar i familjerättsliga mål. Det är helt osannolika fantasisummor som satts i omlopp i dessa sammanhang, enbart för att hålla rättsprocesser i gång som grymt parasiterar på mödrars desperata försök att rädda sina barn undan deras tilldömda tillvaro hos deras förövare.

I USA finns dock numera advokaten Barry Goldstein och konsulten Lundy Bancroft som har specialiserat sig på att istället försöka rädda mammor och barn från att dras in i dessa evighetslånga processer och se till att de får möjlighet att läka från det Domestic Violence by Coercive Control and Child Abuse som de lyckats ta sig ur, och som därmed kunnat påvisa att de sparat åtskilliga miljarder åt samhället.

Ett koncept som kanske inte är lika inkomstbringande som tex sådana PA(S)-anstuckna advokaters som Anna Edelhjelm och Alexander Barkman, men kanske kan ge desto mer tillfredsställelse i form av yrkesstolthet och mening, att göra nytta istället för skada? På längre sikt i takt med att alltfler av de utsatta föräldrarna får kännedom orm deras existens, torde det dock kunna ha potentialen att bli mer lönsamt än de flestas.

Då regeringsmakten efter att ha struntat fullständigt i saken i över 20 års tid, inte heller fortsättningsvis kan förmodas göra något åt den - är det väl den vägen de olycksdrabbade mammorna får försöka gå - att organisera sig i större internationella nätverk som är uppknutna till den typen av privata initiativ.

Article by Barry Goldstein as seen in Huffington Post 12/11/2016 »

Putting Shared Parenting in Context

Domestic violence became a public issue at a time when virtually no scientific research was available. This led to the implementation of many practices that are harmful and biased against direct victims and their children. Today we have a specialized body of scientific research which includes what should be the obvious fact that domestic violence advocates are the best experts society can look to for accurate information.

The ACE (Adverse Childhood Experiences) Research from the Centers for Disease Control demonstrates the harm from tolerating domestic violence is far greater than previously understood. Children exposed to domestic violence face shorter life expectancy and a lifetime with greater health and social problems. Although most professionals focus only on physical abuse it is living with the fear engendered by coercive and controlling tactics that leads to the worst kind of stress. Living with this stress leads to a lifetime of harmful consequences.

The present level of cancer, heart disease, diabetes, mental illness, substance abuse, crime, suicide and school drop-out and many other health and social problems is based on the present level of domestic violence and child abuse. The United States loses over one trillion dollars every year on health costs, crime and the failure of those impacted by domestic violence to reach their economic potential. This comes to about $3,000 per person. The financial costs to other industrialized nations is probably somewhat less based on the high costs of health care in the United States, but still very substantial. This depressing news has an exciting counterpart. When nations decide to implement best practices to prevent domestic violence they will improve the health, happiness and success of their children.

Putting Shared Parenting in Context

Custody courts have been particularly slow to reform old responses to domestic violence, integrate current scientific research and use a multi-disciplinary approach that includes advocates when trying to recognize and respond to reports of domestic violence. Most custody cases are settled more or less amicably. This is even true in many cases that include domestic violence where the abusers are unwilling to deliberately harm their children by attempting to remove the mother from their lives. The problem involves less than 5% of cases that require a trial and often much more.

Fortsätt läsa slutet på Barry Goldsteins artikel här »

The Quincy Solution: Stop Domestic Violence and Save $500 Billion

Barry Goldstei

Om författaren (2014)

Barry Goldstein has practiced law in New York since 1978. He served on the Board of Directors of My Sisters' Place, one of the leading domestic violence agencies in the country for 14 years, including four years as Chairperson. As a result, many domestic violence agencies have referred clients to Mr. Goldstein because he is one of the few lawyers with expertise in domestic violence and because of his willingness to take cases on a pro bono or reduced fee basis. Mr. Goldstein has also worked with the Community Change Project of the Volunteer Counseling Service in Rockland County, New York since January of 1999 teaching domestic violence classes for men who have been convicted of domestic violence crimes.

KVINNO- OCH BARNRÄTTSKAMP SOM KAPATS AV BAKÅTSTRÄVANDE PAPPARÄTTSKAMP

Lagligt beskydd till fördel för förövare.

En av de mest tongivande förespråkarna för den sk ”pappalagens” införande: Jens Orback odlade en diskurs i vilken pappor framställdes som offer för en utestängning av ”makten” i hemmet, som om den privata sfären i hemmet skulle motsvara den makt som det traditionella manssamhället stått för i den offentliga sfären och kvinnor tvingats bryta sig in i gentemot ett ibland nog så hårdnackat motstånd. Männen uppmanades därmed att nu å sin sida på motsvarande sätt bryta sig in i den traditionellt kvinnliga livssfären som om den skulle haft intresse av att utestänga män ifrån den, när den moderna sk "statsfeminismen" tvärtom generöst inbjöd papporna att dela på mammamånaderna.

På detta sätt förvandlades kvinnokampens strävan efter ett delat ansvar för familj hem och hushåll familj och barn, till en rekyl varmed den gjordes om till sin egen motsats och till ett redskap att bevara status quo, i form av att mannen nu kunde överta den juridiska makten även över den privata sfären, utan att på motsvarande sätt som kvinnor tvingats göra för att bryta sig in i den offentliga manliga sfären och arbetsmarknaden, legitimera det med någon form av arbetsinsats eller därför lämplig kompetens.

ORWELLSK FÖRVANDLING AV BEGREPPET "JÄMSTÄLLDHET"

Tvärtom tycks detta motdrag i ”jämställdhetens” tecken ha resulterat i en sådan split mellan makt och ansvar som Anna Singer oreflekterat hänvisar till som ett exempel på en ”jämställd” lösning i förhållande till vårdnadsproblematiken, vilket i sin tur med önskvärd tydlighet reflekterar den omedvetandegjorda patriarkala bias som ligger till grund för svensk såväl som övrig judeo-kristen eller muslimsk kontext, där mannens roll som familjens överhuvud utgör en naturgiven självklarhet.

KRAV PÅ VETENSKAP ATT VILA PÅ BASFAKTA / ANTROPOLOGI / ANKNYTNINGSTEORI

Här är det på sin plats att hänvisa till den forskning inom antropologin som under de senaste årtiondena alltmer entydigt kunnat påvisa att den typ av kärnfamilj som kännetecknar de patriarkala system som med våld inte minst i form av religiös hjärntvätt påtvingats urbefolkningarna världen över, och vari fadern enväldigt härskar över hustru-r och barn som sina egna privata egendom och gratis arbetskraft, utgör en senkommen social uppfinning som enbart har några tusen år på nacken. Det finns visserligen starka krafter inom nutida forskning och vetenskap som fortfar att hålla fast vid idén om mannens innerboende / medfödda behov av dominans och kontroll som en civilisationsskapande potential framför alla andra.

Men sedd i ljuset av den alltmer samstämmiga forskning under de senaste decennierna som entydigt kunnat påvisa att de mest ursprungliga och längst existerande samlar- o jägarbefolkningarna tvärtom fortfarande idag odlar en helt annan typ av system, vari tom kvinnorna står för en viss given auktoritet och ledningsfunktion i egenskap av mödrar och insamlare av basfödan, måste den patriarkala kärnfamiljens förment naturgivna mandat ifrågasättas. Inte minst pga att dess fortsatta existens inte kan upprätthållas med annat än de olika typer av våld som ingår i brottsrubriceringen CC, dvs fysiskt, psykiskt ekonomisk och juridiskt sådant, såväl som att hålla barnen som gisslan och vapen mot mödrarna för att undergräva deras auktoritet.

Att detta våld vare sig utgör en / ett evolutionärt betingad fördel, nödvändigt ont eller ett utslag av en ”manlig natur” och att som Eva Moberg sa: ”Mannen är bättre än manssamhället”, torde därmed vara styrkt. I all synnerhet som det lyser med sin totala frånvaro i de förpatriarkala (eller sk "matrilinjära" eller ”matriarkala”) samhällsstrukturerna.

Detta inte sagt i avsikten att propagarera för en återgång till förpatriarkala (eller sk "matrilinjära" eller ”matriarkala” ) samhällsmodeller eller att förringa pappors roll som föräldrar utan för att bidra med korrekta basfakta i förhållande till de evolutionsteoretiska resonemang som är i omlopp, utan koppling till aktuell antropologisk forskning, av den typ som tex Steven Pinkers och Jordan B Petersons skrivbordsprodukter utgör och som sen hakats på av de svenska psykiatrikerna David Eberhart och Marcus Heilig.

Tvärtom är det de som med sina spekulativa skrivbordsprodukter har för avsikt att legitimera status Quo.

I den hjärntvätt som ingår i den nutida propaganda som istället för religion hänvisar till naturvetenskapliga förklaringsmodeller för upprätthållandet och legitimeringen av status quo, ingår en demonisering av Quinnan numera ”feministen” till häxa som utrustas med försåtligt manshatiska uppsåt att undanhålla fäderna umgänge / juridiska rättigheter till sin avkomma, samt att ”slå sönder familjen”, som står i stark strid till kvinnokampens målsättning att tvärtom införliva fäderna i familjen för att jämställt dela ansvaret för hem och hushåll och barn med dem. Allrahelst som det är svårt att kombinera en yrkeskarriär i konkurrens med männen på arbetsmarknaden med dubbelarbetet att även ansvara för den privata sektorn i hemmet.

Likaså står den i logisk motsättning till det enkla faktum att jämställda relationer bevisligen har större förutsättningar för långsiktig hållbarhet och att bilda grogrund för återväxten av sunda generationer, än hierarkiskt ojämställda som endast kan upprätthållas med CC.

IDEOLOGIBLINDHET KUNSKAPSFÖRAKT

Feminism och strävan efter jämställdhet har alltså tvärsemot vad som felaktigt hävdas, stått för familjens bevarande och civilsamhällets grundläggande värderingar och gör så fortfarande.

För att kunna navigera rätt i den ideologiska förvillelse som den patriarkala idéstölden och orwellska begreppsförvirringen av jämställdhetssträvandena orsakar, gäller det att även behärska denna begreppsapparat och dess grund i fakta och vetenskap istället för en tillskriven och förvanskad feministisk ”ideologi”.

Detta är grundläggande och den absolut yttersta förutsättningen för att kunna ställa krav på den juridiska begreppsapparat och tolkningsmodell som oreflekterat och oproblematiserat vilar på ideologiskt patriarkal grund, att äntligen ställa om sig efter den moderna tidens krav på att även kvinnor och barn ska tillerkännas sina fulla mänskliga rättigheter. Likaledes att det privat relationella området kräver lika stor kunskaper om inte tom mer, än övriga sektorer i samhällslivet, då de är oerhört komplext omfattande och svårgripbara. Det är alltså inte ett område som kan lämnas åt slumpen eller privat personligt godtycke hos enskilda rådmän, som utifrån en arrogant ignorant överförmyndarattityd tar sig rätten att tom stå över beslut i Riksdagen, Regeringen, Socialstyrelsen och BO att inte godkänna den kvasivetenskapliga tolkningsmodellen PA(S) att ligga till grund för bedömningarna i vårdnadsmål. Eller som en del av dem gett uttryck åt nämligen att ”de inte tar ställning” i denna fråga.

INGEN FÖRÄNDRING SEDAN BO:s RAPPORT FRÅN 2002 - 2004 »

Så länge alla är överens om att rättsväsendets oberoende gentemot politisk styrning från regeringsmakten är liktydigt med att det är fritt fram för att hålla fast vid samma rättspraxis i familjerelaterade ärenden i som gällde på 1920-talet, vilket Annika Rejmer hävdat är fallet, kommer alla försök till reformarbete precis som hitintills att landa i ett utfall lika med noll. Därvidlag är kan enkelt konstateras att samma brister som noterades i BO:s kommentar till utvärderingen av 1998 års "pappareform" från 2004 fortfarande, trots både reformen från 2006 och den senare utvärdering av den i SOU 2017 Se barnet inklusive inkorporeringen av Barnkonventionen i svensk lag 2020 vidlåder systemet, som tex inte minst:

a) kravet på att familjeliknande relationer ska upprätthållas även efter separation

b) bristande respekt för barns rädsla för den förälder som utsätter det för våld och / eller sexuella övergrepp

c) tvångsåtgärder som torde motverka det uppgivna syftet att stärka bandet mellan föräldrar som stått misstänkta och / eller är dömda för DV och child abuse och deras offer.

Juridisk utbildning och kompetens är inte, som av allt att döma antas, en garanti för objektivitet även i fråga om kunskapsområden som ligger långt därifrån som tex anknytningsteori, utvecklingspsykologi, allmänpsykologi och psykiatri och normalt kräver en längre utbildning än den som ingår i en juristexamen och inte heller i fråga om vetenskapsteori och metodik, som utgör förutsättningen för att kunna väga värdet av en teori gentemot en annan, lika litet som att problematisera den egna förförståelsens grund i en patriarkal kontext.

Att sätta jurister att göra riskbedömningar i komplext relationella frågeställningar är lika verklighetsfrånvänt som att sätta förskollärare att ombesörja flygplansmotorer.

Likväl är det vad de själva hävdar att de är kompetenta nog att göra utefter sin juridiska kompetens och någon enstaka endagskurs på Domstolsverket varav den ena halvan utgörs av några timmars undervisning av Carl-Görans Svedin i anknytningsteori och den andra om något med mer juridisk inriktning av Anna Kaldal.

Att så är fallet framgick med önskvärd tydlighet redan strax efter sekelskiftet i ett avsnitt av Uppdrag granskning och det redan hade uppmärksammats vilka ödesdigra konsekvenser som den sk ”pappalagen” från 1998 hade medfört.

Utdrag ur hemsidan: PRESENTATION av faktaunderlag till AKTION #eftervåldet »

TYSTNADSKULTUREN KRING DV & CHILD ABUSE SKAPAR EN ALARMERANDE BRIST PÅ KUNSKAP OM HUR DESS VERKNINGAR PÅ UTSATTA FÖRÄLDRARS OCH BARNS LIVSSITUATION SER UT

Vårt faktamaterial visar starka indikationer på att det som i grund och botten utgörs av en förhållandevis okomplicerad brottmålsproblematik, görs komplicerad av den enkla anledningen att de som utgör brottsoffren inte blir trodda. Mycken kraft, tid, energi, psykisk och fysisk hälsa och skattemedel (40 miljarder om året i runda tal) skulle kunna sparas, genom att ta de utsatta brottsoffrens vittnesmål på allvar och styra om nuvarande ineffektiva hantering av vårdnadsmålen, till en brottsbekämpning av förövarnas DV & Child Abuse / eftervåld, med straffrättsliga och förebyggande åtgärder.

Här blottläggs en anmärkningsvärt stor diskrepans mellan de högt ställda kraven på transparens och det som ska mätas, vägas, klockas, kvalitetssäkras och evidensbaseras i övrig offentlig verksamhet och särskilt sådan som kvinnor / mammor traditionellt sysslat med sedan urminnes tider. Det som tycks gälla för domarkåren och övriga tjänstemän i i fråga om denna hantering, är istället att de åtnjuter immunitet att obehindrat slösa med skattemedel utan vare sig krav på adekvat utbildning, kontroll, insyn eller tillsyn från högre instans. Med tanke på att enbart själva den rättsliga hanteringen av vårdnadstvisterna uppgår till fyra miljarder årligen 2011 (källa NCK ) vilket torde motsvara minst 6 miljarder ingående år 2019 och tom överskrida kostnaderna för landets försvarsbudget om 4 miljarder, är det anmärkningsvärt att det till intet förpliktigande hazardspel tillåts pågå år efter år, som ska garantera barns rättssäkerhet, men istället gör det motsatta.

VERKLIGHETSFÖRNEKELSE, IDEOLOGIBLINDHET OCH KUNSKAPSFÖRAKT OMDEFINIERAS AV RÄTTSVÅRDANDE PERSONAL TILL ”OBJEKTIVITET"

Det är ofattbart hur de myndighetsutövare som ska borga för barns rättssäkerhet, aktivt avsäger sig barnsakkunnig kompetens på det sätt som framkom i ett avsnitt av UG några år efter millenieskiftet, vari domarkåren under uppbådande av allt sitt rättsliga patos tackade nej till erbjudandet om föreläsningar från barnsakkunnig expertis, med motiveringen att det skulle inverka menligt på deras juridiska sk ”objektivitet”.

I ett debattprogram, några år tidigare, inför implementeringen av 1998 års vårdnadsreform, den sk "pappalagen", i TV4 under ledning av Alice Bah Kunkhe, fick mammor till barn utsatta för sexuella övergrepp, som hämtades med polishjälp till sina förövare, komma till tals om sin oro över att denna lag skulle öka deras barns rättslöshet, fanns fd JO Göran Lambertz på plats i panelen. Han skakade tvivlande på huvudet och hävdade eftertryckligt att:

-Nej så Ä-R det I-N-T-E !!! tydligtvis oförmögen att ta in den verklighet mammorna vittnade om; hur deras minderåriga barn gallskrikande tvingades iväg till umgänge med sina förövare, som faktiskt existerande.

Trots allt utlovade Göran Lambertz vid detta tillfälle att domarkåren inför implementeringen av den nya vårdnadsreformem skulle genomgå fortbildning och uppgradera sin kunskaper i fråga om barn och barns behov.

Med avseende på ovanstående hållning hos domarkåren, såväl som deras självpåtagna rätt att negligera tungt vägande stödbevisning från barnsakkunnigt håll är det väl mera tveksamt om den någonsin blev eller kommer att bli av öht.

Nu är dock inte dess medlemmars "objektivitet" större än att tillräckligt många av dem (hur många?) och särskilt den av dem som verkar vara trendsättande, eftersom han i medierna omnämns som "expert" på vårdnadsmål, nämligen lagman Mats Sjösten vid Varbergs tingsrätt, och som blir anlitade till de statliga vårdnadsutredningarna, tycks ta sig rätten att istället för godkänd vetenskap, låta det av socialstyrelsen icke godkända hokus pokus som kallas PA(S) ligga till grund för sina tolkningar och riskbedömningar, flitigt adjungerade i rätten av av inkompetenta charlataner som tex Lena Hellblom Sjögren, Gösta Emtestam, Nils Wiklund och Grigori Antonoupolos, m fl, m fl, som kammar hem oförtjänta storvinster på skyddslösa barns bekostnad.

Till denna skara bör också läggas den medlare och uttalade PA(S)-anhängare som anlitas av Södertörns tingsrätt; Hans Rudolphis Dellenäng, vars tjänster i kombination med den övriga PA(S)-relaterade advokat och "vittnespsykolog" som anlitats av pappan i fallet, kommit att få förödande konsekvenser för en av mammorna i enkätsvaren och hennes tre barn. Samma välkända konstellation har sedan även varit aktuella i två andra fall i de bifogade enkätsvaren, med följden att en nu 15-årig flicka, som tvingats till boende med sin förövare, slutat gå i skolan. I det nu sistnämnda fallet har lagman Mats Sjösten i efterhand hemligstämplat ett för pappan i målet besvärande dokument.

Göran Lambertz tycks dock inte ha något att anföra gentemot att det kunskapslyft han utlovade 1998, aldrig kom till stånd och istället ersattes av detta svindleri utifrån ett hokus pokus, som dessutom inte getts Socialstyrelsens godkännande, i det svar han skickar till Monica Dahlström-Lannes skrivelse med en begäran om en kommission, som tar i tu med missförhållandena:

AVSAKNAD AV TILLSYNSANSVAR FRÅN HÖGRE INSTANS.

Om vare sig Socialstyrelsen, JK eller Psykologförbundet har tillsynsansvar över att handläggningen av vårdnadsmål utgår från vetenskapligt sanktionerad barnsakkunnig expertis, och att den istället grundas i ett oetiskt och ovetenskapligt och vinstdrivande PA(S)-geschäft - vem har det då?

2011 skickar Monica Dahlström-Lannes in en skrivelse till JK Göran Lambertz med rapport om ett stort antal rättsfall, vari "vittnespsykologer" utan adekvat utbildning och mot god ersättning för undermåliga utredningar, lyckas fria förövare, utan att höra de utsatta barnen , för att begära en kommission som går till rätta med dessa oacceptabla förhållanden. Hon hänvisar även till massiv kritik från sakkunnigt håll som tex , professor i processrätt, Christian Diesen, Jenny Westerstrands rapport "Kejsarens nya kläder" med flera:

Citat ur Monica Dahlström-Lannes skrivelse:

"Professorn i rättspsykologi Sven Å Christianson menar att det är viktigt att utveckla och förmedla kunskaper om såväl falska anklagelser som sanna övergrepp. Vittnespsykologerna bidrar inte med något av detta.

I slutet av 1997 skrev överläkaren Göran Bodegård, specialist i pediatrik och barn- och ungdomspsykiatri, en skrivelse till Riksåklagaren, där han listade 16 anmärkningsvärda fall, där vittnespsykologer varit inblandade. Han avslutar skrivelsen med att ”dessa vittnespsykologiska utredningar inte kan accepteras som dugliga till sitt syfte."

Om domstolarna inte förordnar den föreslagne sakkunnige, betalas ofta denne av den misstänkte själv. Det är nästan alltid samma försvarsadvokater som knyter till sig samma sakkunniga som kommer fram till samma slutsatser, dvs de förväntade.

Den som har pengar kan därmed köpa sig fri. En sådan utredning kan hamna på sexsiffriga belopp. Denna anmärkningsvärda och ovetenskapliga verksamhet borde granskas ingående.

När nu vittnespsykologerna på nytt försöker få gehör måste svenska domstolar inse deras brist på saklighet, vetenskaplighet och barnkompetens"

Det är med stor tillfredsställelse man iaf kan notera att det numera finns alltfler advokater som tex likt Johanna Parikka Altenstedt uppmärksamma hur illa läget faktiskt ser ut. Synd bara att det ska vara så svårt att anmäla de många fall vari det svenska rättssamhället gjort sig skyldig till brott mot artikeln om tortyr i EKMR, nämligen nummer 3, eftersom det är vad som sker mest hela tiden genom att man under bryska former avskiljer barn från deras primära anknytningsföräldrar, och det utan att ha minsta bevis för att de skulle brista i föräldraförmåga. Ofta med resultatet att all fortsatt kontakt mellan förälder och barn kriminaliseras, vilket i sin tur utgör brott mot artikel 8 och 13 i EKMR. Tom livstidsdömda mördare ges rätten att kommunicera med sina barn, men inte dessa föräldrar, vilket borde säga sig själv utgör ett brott av avsevärd rang mot vars och ens grundläggande mänskliga rättigheter. Men inte ens såna enkla grejor det tycks de svenska myndighetsutövarna fatta. Så det är hög tid att vakna och inse att den tid då landet ansetts vara ett av de mest jämställda i världen definitivt är förbi. Om den nu, med hänsyn till hur familjelagstiftningren omsatts i praktiken, nånsin funnits mer än på pappret.

______________________________

Googleöversättning:

THE CULTURE OF SILENCE AROUND DV / CHILD ABUSE& EFTERVÅLD CREATES AN ALARMING LACK OF KNOWLEDGE OF WHAT ITS EFFECTS ON THE LIFE SITUATION OF VULNERABLE PARENTS AND CHILDREN

Our factual material shows strong indications that what basically consists of a relatively uncomplicated criminal case problem is made complicated by the simple reason that those who constitute the victims of crime are not believed. A great amount of time, energy, mental and physical health and tax money (40 billion a year in round figures) could be saved, by taking the victims' testimonies' testimonies seriously and directing the current ineffective handling of custody cases, to a fight against the perpetrators of DV & Child Abuse and "eftervåld" with criminal and preventive measures.

This reveals a remarkably large discrepancy between the high demands on transparency and what is to be measured, weighed, clocked, quality assured and evidence-based in other public activities and especially those that women / mothers have traditionally dealt with since time immemorial. What seems to apply to the judiciary and other officials in terms of this handling, is instead that they enjoy immunity to waste freely with tax money without any requirement for adequate training, control, transparency or supervision from a higher instance. Given that the legal handling of custody disputes alone amounts to four billion annually in 2011 (source), which should correspond to at least 6 billion included in 2019 and even exceed the costs for the country's defense budget of 4 billion, it is remarkable that this is not a mandatory gamble going on year after year to ensure the legal security of children

DENIAL OF REALITY, IDEOLOGY BLINDNESS AND DISRESPECT OF KNOWLEDGE REDEFINED BY JUDGES AS "OBEJCTIVITY"

It is inconceivable how the authorities who are to ensure the legal security of children, actively renounce child expert competence in the way that emerged in a section of UG a few years after the turn of the millennium, in which the judiciary, refusing all its legal pathos, declined the offer of lectures expertise, on the grounds that it would adversely affect their legal so-called “objectivity”.

In a debate program, a few years earlier, before the implementation of the 1998 custody reform, the so-called "father law", on TV4 and led by Alice Bah Kunkhe, mothers of children exposed to DV&Child Abuse who were picked up with police help for their perpetrators, had their say Concerned that this law would increase their children's lawlessness, former JO Göran Lambertz was present on the panel. He shook his head doubtfully and emphatically claimed that:

-No thats - not - the way - it - is !!!, apparently unable to take in the reality the mothers testified to; how their minor children screaming while forced away to associate with their perpetrators - as actually existing.

After all, Göran Lambertz promised on this occasion that the judiciary before the implementation of the new custody reform would undergo further training and upgrade their knowledge regarding children and children's needs.

With regard to the above attitude of the judiciary, as well as their self-imposed right to neglect weighty evidence of support from child experts, it is probably more doubtful whether it ever became or will become of öht.

Now, however, the "objectivity" of its members is not greater than that enough of them (how many?) and especially that of those who seem to be trend-setting, since he is mentioned in the media as an "expert" on custody cases, namely lawyer Mats Sjösten at Varberg District Court , and who are hired by the state custody investigations, seem to take the right to instead of approved science, let the hocus pocus not approved by the National Board of Health and Welfare called PA (S) form the basis for their interpretations and risk assessments, diligently co-opted in the court of incompetent charlatans such as Lena Hellblom Sjögren, Gösta Emtestam, Nils Wiklund and Grigori Antonoupolos, etc, etc, who bring home undeserved big wins at the expense of unprotected children.

To this crowd should also be added the mediator and pronounced PA (S) supporter who is hired by Södertörn District Court; Hans Rudolphis Dellenäng, whose services in combination with the other PA (S) -related lawyer and "witness psychologist" hired by the father in the case, have had devastating consequences for one of the mothers in the questionnaire responses and her three children. The same well-known constellation has since also been relevant in two other cases in the attached questionnaire responses, with the result that a now 15-year-old girl, who was forced to live with her perpetrator, stopped going to school. In the latter case, lawyer Mats Sjösten has subsequently classified a document that is inconvenient for the father in the case.

However, Göran Lambertz does not seem to have anything to say against the knowledge boost he promised in 1998, never came about and instead was replaced by this scam based on a hocus pocus, which was also not given the National Board of Health and Welfare's approval, in the reply he sends to Monica Dahlström-Lanne's letter with a request for a Commission to deal with the irregularities:

LACK OF SUPERVISORY RESPONSIBILITY FROM HIGHER AUTHORITY.

If neither the National Board of Health and Welfare, JK or the Swedish Psychological Association have supervisory responsibility for the handling of custody cases based on scientifically sanctioned child expert expertise, and that it is instead based on an unethical and unscientific and for-profit PA (S) business - who has it then?

In 2011, Monica Dahlström-Lannes sent a letter to JK Göran Lambertz with a report on a large number of court cases, in which "witness psychologists" without adequate training and against good compensation for substandard investigations, succeed free perpetrators, without hearing the vulnerable children, to request a Commission that addresses these unacceptable conditions. She also refers to massive criticism from experts such as, professor of procedural law, Christian Diesen, Jenny Westerstrand's report "The Emperor's new clothes" and more:

Quote from Monica Dahlström-Lanne's letter:

"Professor of forensic psychology Sven Å Christianson believes that it is important to develop and impart knowledge about both false accusations and true abuses. Witness psychologists do not contribute any of this.

At the end of 1997, chief physician Göran Bodegård, a specialist in pediatrics and child and adolescent psychiatry, wrote a letter to the Public Prosecutor, in which he listed 16 notable cases in which witness psychologists were involved. He concludes the letter by saying that "these witness psychological investigations cannot be accepted as capable of their purpose.”

If the courts do not appoint the proposed expert, he is often paid by the suspect himself. It is almost always the same defense lawyers who attach the same experts who come to the same conclusions, ie the expected ones.

Anyone who has money can thus buy themselves free. Such an investigation can end up in six-figure amounts. This remarkable and unscientific activity should be examined in detail.

Now that the witness psychologists are once again trying to get a hearing, Swedish courts must realize their lack of objectivity, scientificity and child competence and realize that "the emperor lacks clothes”.

JK should rather review this activity, as well as these strange judgments where the same lawyers and the same experts appear. In how many cases has the accused been acquitted and in how many cases have no charges been brought, with reference to witness psychological statements? In how many rising cases are the same people involved?

The legal security of adults is not at all in opposition to the legal protection of children. But both parties deserve the same right. Therefore, set up a commission that upholds the rights of sexually abused children. ”

GÖRAN LAMBERTZ GOOD AX SHAFT ANSWER:

Excerpt from JK Göran Lambertz's response to Monica Dahlström-Lanne's letter

"The question of guilt must be put beyond reasonable doubt, and I think we agree on that. It is therefore very important to ensure the quality of the investigations in order to ensure both legal certainty and legal security."

"I do not currently intend to examine the judiciary from a child and victim perspective. Nor do I feel compelled to examine the activities of witness psychologists in the courts. None of these tasks are well suited for the Chancellor of Justice unless misconduct can be pointed out in individual cases. where courts or authorities have proved to be malfunctioning. A minor examination may therefore be considered.

LÄNKLISTA:

I ) VAD ÄR PA(S)?

I ) VAD ÄR PA(S)mmmm

SVENSKT AVSTÅNDSTAGANDE TILL PAS

mmmm

R. A. GARDNERS 8 KRITERIER PÅ UTSATTHET FÖR PA(S)

R.A. GARDNER - CITAT

HISTORISK / ANTROPOLOGISK / MYTOLOGISK / RELIGIÖS KONTEXT TILL PA(S)

JU FLER REFORMER - DESTO MER URHOLKAT RÄTTSSKYDD

mmmm

II ) VETENSKAP ELLER VIDSKEPLIGA FÖRVILLELSER

DETEKTERING AV PA(S)

FÖRÖVARSTRATEGIERNA DARVO

TÄNK OM - TÄNK TVÄRTOM

EN TYDLIGGÖRANDE BEGREPPSAPPARAT FÖR ATT STÄDA UPP I PA(S)-LOBBYISMENS BEGREPPSRÖRA

"KÖNSKRIG" - ELLER KAMP FÖR KVINNORS OCH BARNS MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

III ) LYTSY / BERGENSTEIN: BARN SOM TVINGAS VÄLJA BORT EN FÖRÄLDER

ANNIKA REJMER - FÅGEL ELLER FISK?

FRU JUSTITIAS FAKTARESISTENS = "OBJEKTIVITET" ? INTERVJU MED ANNA SINGER

LYTSYS INTERVJU MED LAGMAN MATS SJÖSTEN

LYTSYS INTERVJU MED BARNLÄKAREN LARS H. GUSTAVSSON

mmmm

IV ) NUTIDA INTERNATIONELL FORSKNING SOM ENHÄLLIGT VEDERLÄGGER PA(S)-KONCEPTET SOM OVETENSKAPLIGT

VII ) GENOMGÅNG AV PRAXIS I SVENSKA DOMSTOLAR GÄLLANDE BROTT - OCH TVISTEMÅL MED GRUND I DOMESTIC VIOLENCE OCH / ELLER CHILD ABUSE

REGERINGEN AVSVÄR SIG ANSVAR FÖR DOMARKÅRENS KOMPETENSUTVECKLING

SAMARBETSSAMTAL OCH MEDLING

ULV I FÅRAKLÄDER - "MEDLAREN" PETER HANTHE

BO:s YTTRANDE ÖVER 2002 ÅRS VÅRDNADSKOMMITTÉ

MAMMORS BESKYDDARINSTINKT - ETT HOT MOT BARN?

VIII ) HÖGKVALITATIV SVENSK FORSKNING SOM LÄGGS I BYRÅLÅDORNA

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski / några inledande avsnitt

Forskningsrapport av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand, Anne-Marie Kalliokoski/ sammanfattning & kommentarhttp://mmstudies.com/pas/

Jag blev ganska bestört efter att ha läst svaret från Ulrik Lindgren. Vare sig politikerna eller juristerna visar ju minsta lilla respekt för psykologisk sakkunskap. Och så återigen detta godda - yxskaft svar om det "enskilda fallet”, vilket ju inte alls är relevant i förhållande till den problemställning som saken gäller.

Jag stötte redan på den här här märkliga attityden att domarkåren anser sig stå över kravet på barnsakkunnig kompetens för att kunna döma i vårdnadsmål för ett 20-tal år sedan i ett avsnitt av Uppdrag Granskning. (Se nedan!) Och att en sån kompetens tom ansågs kunna utgöra ett hot mot deras juridiska ”objektivitet”.

Och exempel på samma attityd dök återigen upp på alldeles nyligen i regeringens svar på Europarådets expertgrupp för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet (GREVIO) utvärderingsrapport:

C. Training of professionals, paragraph 95

Comment (3): As regards the Swedish courts, it should be acknowledged that these bodies are independent and autonomous in relation to the Parliament, the Government and other government agencies. This principle is stated in the Swedish Constitution and means that no other agency, or the Government, can decide how a court shall adjudicate in a specific case. A requirement for a judge to participate in certain training could be considered at odds with this principle of independence. Therefore, training of permanent judges is not mandatory. The Courts of Sweden Judicial Training Academy, which is independent from the Government and the Swedish National Courts Administration, is responsible for providing voluntary training for judges, including what courses are offered and their content. The training program offered is very comprehensive and is based on an inventory of the need among the courts and judges. There is an awareness in the courts of the need for special knowledge and training on certain types of cases. This comment likewise applies to paragraph 169.

Vad har du för tankar kring hur man nånsin ska kunna komma till rätta med dessa missförhållanden? Så länge domarkåren o övriga jurister fortsätter att dra sina slutsatser utefter PA(S)relaterade tolkningsmodeller, kan de ju stifta hur många lagar och genomföra hur många nya reformer som helst utan att läget förändras en enda tum.

Och eftersom det tycks vara PA(S)-anstuckna rådmän, familjerättssocionomer och psykologer som anlitas till de statliga utredningarna, verkar ju inte regeringsmakten heller intresserad av att nån sån förändring kommer till stånd.