AKTION #eftervåldet

DEN 7-ÅRIGE "VICTORS" FALL - ÄNNU ETT PA(S)-ÄRENDE MED LENA HELLBLOM SJÖGRENS INBLANDNING

SVT /  Dokumentär inifrån har i sitt val att sända den starkt verklighetsförvrängande dramaunderhållningen "Att rädda ett barn", gjort en felbedömning av hur den huvudsakliga vårdnadsproblematik ser ut, som försätter mammor i vanmakt mellan de dubbla budskapen att det ställs krav på dem att skydda sina barn från deras förövare, samtidigt som de förväntas ta ansvar för att de får en positiv syn på och vilja att umgås / bo halv- eller heltid med och knyta an till just dem.

Svenska domarkåren och övriga ansvariga som anlitats till de statliga vårdnadsutredningarna och som bl a är anställda vid de PA(S)-inriktade tingsrätterna vid Solna, Stockholm, Södertälje, Södertörn, Nacka, Göteborg, Varberg, Helsingborg och numera, som det tycks, även vid landets hovrätter, sätter sig över beslut tagna i Riksdag, Regering, Socialstyrelsen och BO att inte godkänna fejk-teorin om PA(S) att ligga till grund för riskbedömningarna i vårdnadstvister.

Jag har talat med flera av dem i telefon, varvid de har uppgett att de tar sig rätten att själva bedöma vilken / vilka teorier som ska gälla i ”det enskilda fallet”. Professor i civilrätt Anna Singer uppgav dock att ”hon inte tar ställning” i det avseendet, trots att det naturligtvis är hennes skyldighet att göra det genom att inte förespråka PA(S). Men inte heller hon, trots att hon anlitats som sakkunnig  i vårdnadsutredningen SOU 2017 Se barnet! tycks förstå att jurister inte har någon rätt att göra egna privat godtyckliga bedömningar i rent vetenskapsteoretiska frågeställningar inom psykologi / psykiatri, vartill de vare sig har expertkunskap eller vetenskapsteoretiska redskap, eftersom någon kurs i vetenskapsteori tydligtvis inte ingår i juristutbildningen. 

Det kan omöjligt ingå som en del i domstolarnas oberoende ställning i förhållande till politik / ideologi  och regeringsmakt och att grunda sina domslut i gammal nattstånden vidskepelse istället för fakta, vetenskap och väl beprövad erfarenhet. Likväl är det det som sker konstant och oavsett hur många anmälningar som görs till IVO eller JO om hur barn om och om igen på ovetenskapligt PA(S)-grundade villkor tvingas till boende / vårdnad med sina förövare, samtidigt med att de på obestämd tid avskiljs från sin enda fungerande förälder, för att ”avprogrammeras” från sin anknytning till den.

JO och IVO har aldrig heller några invändningar gentemot denna form av flagrant maktmissbruk, som sätter så många barns liv i fara. Högst troligtvis pga att inte heller ansvariga vid JO  och IVO har någon expertkunskap i psykologi / psykiatri eller vetenskapsteori utan tror att det är upp till social-och familjerättssekreterare och jurister att själva ta ställning i denna fråga.

Så trots att ett flertal engagerade sakkunniga som tex Anders Brynge, överläkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, psykoterapeut, Fil kand i psykologi, Stefan Widell, leg psykolog och psykoterapeut och tidigare tf socialchef, institutionschef samt öppenvårdschef, Monica Dahlström-Lannes,kriminalinspektör,  sexualbrottsutredare och initiativtagare till Eskilstunamodellen,  forskaren och numera ordförande i Roks Jenny Westerstrand, kommunalledamoten och juristen Caroline Robson m fl sedan årtionden inlagt sitt veto mot detta missbruk av en fejk-teori istället för belagd vetenskap, fortgår det ohejdat än i dag också efter Barnkonventionens inkorporering i svensk lag, vilket var vad vi som arbetar aktivt med dessa frågeställningar, visste skulle bli fallet och att därför ingenting heller fortsättningsvis skulle komma att ändras i grunden.

PA(S)-"teorin" har heller aldrig blivit godkänd av Riksdag Regering, Socialstyrelsen och BO att ligga till grund för bedömningarna i vårdnadsärenen.

Trots detta har återigen en liten pojke, i samma ålder och svåra belägenhet som ”Elias” i STV / Bo-Göran Bodins ”Att rädda ett barn”, tvingats till vårdnad / boende hos den pappa han själv gett tydliga signaler om att han far illa hos, och som blivit anmäld för att ha utsatt pojken för våld och sexuella övergrepp, och pojken själv vittnat om både inför Barnahus, förskole - och skolpersonal och psykolog, som bedömt hans vittnesmål som autentiska och trovärdiga.

I domen med detta rättsvidriga beslut, som när det nådde "Victor" resulterade i att han drabbades av en panikångestattack och skrek i timmar, varför han  fick tas in på BUP-akuten, känns de stereotypt PA(S)-standardiserade resonemangen genast igen från så många andra fall som kommit till min kännedom. Inte minst även det som legat till grund för utgången av fallet Anna & Elias och som SVT / Bo-Göran Bodins sk ”dokumentär” valde att lägga upp som en föga sakligt objektiv partsinlaga för pappan, trots att målen fortfarande är pågående i rätten och ingenting ännu därför avgjorts.

Domaren Johan Borgström, ökänd för sin allmänt misogyna hållning, som dömde i vårdnadsmålet vid STHLMS tingsrätt 2018. har, utöver Mats Sjösten, lagman vid Varbergs tingsrätt som i Lytsy /Bergensteins PA(S)-anstuckna alster "Barn som tvingas välja bort en förälder"Norstedts Juridik 2019 kommit ut som en oförtruten PA(S)-anhängare, också blivit anlitad till den statliga vårdnadsutredningen Betänkandet av Barnrättighetsutredningen SOU 2016 ”Barnkonventionen blir svensk lag”, trots att även Borgström, precis som Sjösten, i sin egen yrkesutövning hänsynslöst rättsvidrigt kör över barns mänskliga rättigheter. 

I "Victors" fall har farföräldrarna, sedan deras engagemang i en anhörigförening nära lierad med Pappabarn (numrera kallad VBU) och den sk "vittnespsykologen" Lena Hellblom Sjögren kommit att spela en avgörande roll för dess utgång.

Så ja, vilka utomrättsliga nätverk som kommer till undsättning i vårdnadsärenden tycks ofta ha stor betydelse. Somliga har dock rättsväsendets och mediernas acceptans på helt andra villkor än dem som gäller tex för mer barnrättstillvända och på adekvat sakkunskap grundade organisationer som tex Roks och BRY m fl.

I detta fall kommer det med all önskvärd tydlighet fram i domen vem det är som stått för regin i fråga om urvalet av fakta och utefter vilken tolkningsmodell de ska utvärderas  och vägas mot varandra såväl som om det är experter eller amatörer som ska ges tolkningsföreträde. Lena Hellblom Sjögren har dock inte heller i detta fall träffat det barn hon utfärdar sina PA(S)-relaterade vittnesutlåtanden om och inte heller den mamma som hon förser med den av den pedofiltillvända R. A. Gardner etablerade icke-existerande diagnosen PA(S), dvs Parental Alienation (Syndrome)  som enbart existerar i juridisk diskurs - inte psykiatrisk och därför heller aldrig godkänts som sådan av det internationella vetenskapsetablissemanget.

Lena Hellblom Sjögren tilläts visserligen inte vittna i huvudförhandlingen, pga att hon hade försökt fiska efter uppgifter om mamman, genom att ta kontakt med hennes advokat och då inlett samtalet med att presentera sig som en nära vän till pappan och hans föräldrar och mammans advokat då hade anmält henne för jäv.

Ändå är det uppenbart att det är hennes standardiserade tolkningsmodell av mamman som den som utsätter pojken för att ”inte vara tillåten att tycka om sin pappa” och att förmedla en bild av honom som ett ”monster”, som han måste avprogrammera ifrån, genom att med våld tvingas att knyta an till den pappa, som han många gånger vittnat om har skakat honom, dunkat hans huvud i bordet och att ”ha pillat honom på snoppen och i rumpan”. Så i morse blev han i sitt panikartade tillstånd vilt skrikande tvångshämtad till ett utredningshem, men fick visserligen pga sitt akuta kristillstånd med sig sin mamma inledningsvis. Dit kommer pappan sedan redan i nästa vecka, för att efter en veckas ”utredning” ta med sig pojken hem därifrån, efter att han stadigvarande från 6 månaders ålder har haft sitt huvudsakliga boende hos mamman.

Mamman lämnade då pappan och anmälde honom för grov kvinnofridskränkning och flyttade tillbaka till den hemort där pojkens morföräldrar bor och skaffade sig sekretessmarkerade personuppgifter. Sen dess har hon dock tvingats gå med på pappans krav på umgänge, i rädsla för att annars bli av med vårdnaden, trots att sonen protesterat med hela sitt väsen mot att delta i dessa och bl a reagerat med apati därefter och de kantats av överlämningar vid tågstationen så uppslitande att övriga trafikanter reagerat och ytterligare en anmälan lämnats in till socialtjänsten.

Även denna mamma anklagas för att skada sonen med såväl sin "symbiotiska" relation till honom (dvs högst troligtvis en helt och hållet normal anknytning!) och att ha tagit alltför många vårdkontakter, trots att han uppvisat samma tecken på psykosomatiska störningar som ”Elias” och övriga barn som utsätts, som tex magont, förstoppning, kräkningar, mardrömmar, sängvätning, matvägran, viktminskning och beteendeförändringar. 

Tex har han vare sig ätit, druckit eller gått på toaletten under de tre senaste dygnen, sedan han nåddes av beskedet att han i nästa vecka ska tvångsförflyttas till heltidsboende hos pappan.

Mammans överklagande till hovrätten av tinsrättens orättfärdiga dom avslogs, varför det inte heller är troligt att HD kommer att ta upp den till överprövning.

Och att anmäla till JO eller IVO är totat lönlöst och kommer enbart att resultera i ett avslag med vändande post. Att överklaga till EU-domstolen tar flera år i anspråk, varför inte heller det hjälper i akuta barnärenden som dessa.

Summa summarum återstår inget annat för mammor i detta läge än att fly landet - eller att ge upp sina barn för gott.